Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1869, sida 2

Om qvinnans utösning af läkarerärden samt om hennes utbildande härför. (Föredrag af professor, d:r G. IIjort, vid K. Vet. och Vitterhetssamhällets Novembersammankomst.) Uti tvenne föredrag vid Skandinaviska natur forskare-mötena uti den medicinska sektionen, förs i Köpenhamn år 1860 och sedan i Stockholm åå 1863, har jag haft tillfälle yttra mig om bekofre af en förbättrad och vidgad undervisning föl qvinnor uti de grenar af läkarekonsten, som hit intills inom denna konst utgjort det enda af sta ten öppnade fältet för den qvinliga verksamheter utom den husliga kretsen. Dessa föredrag hafva erhållit till rubrik det ena: ,,Om barnmorskorna: i Sverige utöfning af den operativa förlossningskonsten, och det andra: ,,Om utsträckning aj barnmorskeundervisningen.s Uti det första a dessa yttrade jag efter ett par exempel på gles: heten af befolkningen och den vidsträckta yta de flesta läkaredistrikten innehålla, att ,.hvar och er måste inse, att äfven med en flerdubbel tillgång på läkare läkarevård måste, till följe af dessa lokala förhållanden, komma att saknas vid de flesta individuella sjukdomsfall, som inträffa ibland landsbygdens fattiga befolkning. Då föremålet för mitt ämne endast utgjorde den operativa förlossningskonsten och den svenska qvinnans verksamhet derutinnan, anförde jag resultaterna, som jag erhållit genom sammanfattande a! de officiella uppgifterna från en tidrymd af 25 år, och jag visade, att dessa utföllo lika fördelaktigt som de, hvilka erhållits från de större förlossningsanstalterna, ledda af de utmärktaste operatörer. Grundande mig på de resultater erfarenheten gifvit vid handen inom den gren af läkarekonsten, deruti man funnit sig nödsakad, ej utan lång tvekan och mycken betänklighet, att gifva qvinnan undervisning och låta henne utöfva en sjelfständig ehuru noga kontrollerad verksamhet, framställde jag frågan om en vidgad verksamhet efter en förbättrad undervisning uti de delar af läkekonsten, som ligga närmast intill och stå i mesta samband med qvinnans slägtlif, nemligen gyngecologien och barnsjukdomarne. Jag anförde huruledes, enligt såväl läroböckerna som efter hvad som i verkligheten eger rum, dessa båda ämnen redan nu tillhörde fältet för barnmorskans verksamhet, men att föga eller intet var gjordt för undervisningen deruti, för såvidt som man ansåge nödvändigt för qvinnorna likasåväl som för männen, som bildades till läkare, att lemna dem tillfälle att i naturen se hvad läroböckerna lemnade besked om, således att ställa undervisningen på en klinisk ståndpunkt. Såsom medel härtill föreslog jag, att med hvarje förlossningsanstalt, som begagnades för kliniskt ändamål, borde vara förenad en gynecolisk afdelning för de för qvinnokönet egna sjukdomarne, med hvilken afdelning naturligtvis en poliklinik kan stå i samband, då de derföre nödvändiga vilkoren förefinnas. Beträffande vården at barn, såväl deras helsosom sjukvård, anförde jag, att detta var ett af de vigtigaste ämnena för såväl statsmannen som för läkaren, och huruledes inom vårt land det är och måste för en lång framtid blifva förhållandet, att vården af det sjuka barnet på landsbygden, och synnerligen hos den talrikaste delen af dess befolkning, hos allmogen, endast undantagsvis blifver föremål för läkarens verksamhet; jag åberopade rven den af Kongl. Maj:t nedsatta komites för afgifvande af förslag till lag om sundhetsförhållandenas ordnande i riket uti dess at den 17 Juni 1859 afgifna underdåniga utlåtande yttrade tankar om barnmorskans nyttiga och välgörande verksamhet i fråga om barnavärd samt om behofvet af en utvidgad och underlättad undervisning för barnmorskorna. På grund häraf framställde jag frågan om nyttan och nödvändigheten af att vid undervisninasanstalterna för barnmorskor bereddes tillfälle till klinisk undervisning uti den enklare behandlingen af äfven de äldre barnens sjukdomar, alldenstund inom förlossningsanstalterna förekomma till observation endast de nyfödda barnen, och under det att läroboken upptager beskrifning på en mängd sjukdomar hos äldre barn och deras behandling, finnes intet tillfälle för lärlingarne att uti naturen observera ett enda dylikt fall. Uti mitt sednare föredrag (Stockholm år 1863) anförde jag, att det ej var fråga om en fullstänlig och sjelfständig utöfning af läkarekonsten ej ens uti de ifrågavarande ämnena, som jag ansåg hos oss af behofvet påkallas och som jag ansåg lämplig, utan fastmera igenkännandet och den enklare behandlingen af de dithörande sjukdomarne. Jag anförde, att då barnmorskan vore len person, som i de flesta fall först rådfrågades rid dessa åkommor, så, om det förhållandet inräffade, att många åkommor af henne misskänles, och de sjuke ej i tid hänvisades till läkare, å vore detta mindre hennes fel, alldenstund hon mder sin lärotid ej fått tillfälle att i naturen se le åkommor, hennes lärobok upptager, hvilket är n brist uti det undervisnings-system, som staten tagit sig att ordna och vidmakthålla. Emot det inkast, som kunde göras, att en fulltändigare undervisning skulle kunna uppmuntra ill undandragande i tid af den bättre behanding, som bör kunna lemnas af läkare, anförde ag, att om detta inkast skall gälla, så bör all indervisning om dessa sjukdomars natur och( ;ehandling uteslutas ur läroböckerna för barnnorskor; men så länge detta ej skett, äro de beättigade till att erhålla försvarlig handledning ch undervisning härutinnan likasåväl som uti det athologiska af den egentliga förlossningskonsten. I slutet af mitt första föredrag anförde jag, att m dessa frågor ej stodo uti omedelbart sammanang med frågan om undervisningen uti och utfningen af den operativa förlossningskonsten af arnmorskor, så berörde de så mycket mera fråan om qvinnans undervisning och utbildande för allständigare verksamhet inom den sfer, som sanolikt i en framtid skall mer och mer blifva iltet uteslutande för hennes verksamhet: barnet ! ch modren. E sOm än de frågor, som af mig framställdes vid s senne af de skandinaviska naturforskare-mötena, ! j der funno sitt svar eller möttes af synnerligt sa tresse af de vetenskapliga församlingarne, något i f 1 5 ö om jag ej heller kunde vänta, så har dock derisdeom frågan om en vidgad verksamhet för qvinnan, ch denna utsträckt till hela läkarekonstens gebit, tminstone i fråga om undervisningen, under de dnare åren allt mer och mer gjort sig gällande, wäl hos regeringen och hos folkrepresentationen t m inom den periodiska pressen, och detta seda re ej blott inom vårt land, utan snart sagdt uti se flesta civiliserade länder, C Dervid har man i min tanke mera utgått från d npunkten af qvinnans rättigheter och behof afe elfständig verksamhet och sjelfförsörjning, än k Ån den jag uppställt, nemligen landetö behof af)u n intelligens och de kunskaper i fråga om helsoft h sjukvård, som med fördel kunde bibringas d innor och sedan tillgodogöras inom de fält, som sg re de mest lämpliga, och der behofvet vore a rst. I Kongl. sundhetskollegium har uti sitt i ämnet lå gifna underdåniga utlåtande tillstyrkt att stu-re erna, åtminstone de rent medicinska, skulle id-g s med samma utsträckning och vid samma läro-g