Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1869, sida 3

ket helig och gjorde bekantskap med Christienssen, som befann sig i någon penningeförlägenhet. Olsson lofrade frankt att hjelpa den saken och sade sig ega pengar i Stockholms bank, som Christienssen kunde få låna motinteckning. Emellertid sade sig Olsson hafva lånt ut sina medhafda pengar på Bornholm, hvarföre han föreslog Christienssen att följa med till Stockholm och lägga ut respengar, så skulle han få sitt behöfliga belopp. Denne var ensaldig nog att gå in derpå, och Olsson tillnarrade sig törst i Rönne af honom 18 rdr och sedan då de kommo hit ytterligare 10 rdr. Här sade sig Olssoniförst skola söka en person och bad dansken emellertid se sig omkring i staden. Då dansken återkom till hotellet, var Olsson försvunnen och hade dertill medtagit Christienssens reseffekter. Den sednare anmälde straxt saken för polisen, och Olsson greps på aftonen, just som han skulle sätta sig på en vagn och åka härifrån. Vid de förhör, som hållits med Olsson, och de upplysningar som ingått, bar utrönts, att han, som ömsom kallat sig Pehrson, Wikander, Lindblom, m. fl. namn, förut varit straffad för flera stölder och bedrägerier, nemligen i Malmö redan 1864 för delaktighet i en större kopparstöld från franska ångqvarnen derstädes, i Köpenhamn och Helsingborg, hvarförutan han begått bedrägerier i Halland, Småland och Skåne, derför han kommer att befordras till ransakning vid åtskilliga domstolar. Att karlen har ännu mycket på sitt samvete, som han ej velat fram med, är utan tvifvel. Åtkomsten at ett silfverrepeterur, som han här afyttrat för underpris, kan han ej göra reda för. nnan han begaf sig ut till Bornholm, uppträdde han i Småland som en ifrig konventikel-predikant och tillnarrade sig der, utom kläder o. a. saker, under förevänning af en kort resa till sina trosbröder i Skåne, penningar af en del fattiga, för att der uppköpa spanmäl åt dem, hvaraf de enfaldiga och lättrogna naturligtvis icke fingo se röken. — — —————— — ? 2 ?X -Z?!-22 ——