Men han var henne motbjudande, hon insåg att han var falsk och ytlig; hans förfinade sjeltviskhet väckte hennes harm; hans förakt för allt. som ej var af ädel börd, frestade henne ofta till en öpp protest, hon kunde nldrig föreställa sig honom ädelmodig eler deltagande. Hon hade sett i och hört ord yttrade 4ill hans systrar, hvilka, ehuru artiga till å föranledde henne att säga. z sjelf: — På dotta sätt skall han behandla sin hastra. Och derefter tillade hon ofrivilligt Hur olika mot herr Gavar Likväl är han en of Ive! År börd di allting? — 2 Omedvetet 2 hon auto it markisen såsom personifieringen af allt, som misshagade henne, och G lie om förandet af hennes föreställning om en litade på Gavarnie, hon hafva honom: till vän, medide känslor os henne och förauledt kenne att dubbelt hängta efter att undslippa giltermålet med ra lir med tänkte och hans varma deltagande för si: menniskor hade väckt lika markisen och få föra ett fi 1 1 vidsträcktare ve ningskrets.