Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1869, sida 2

sängfartygen skrifves i ,,Stavangers Amtstidende: Det säges, att åängbåtarnes anstal på alla farvatten är i ständigt tilltagande, att det formligen hvimlar af dem i fflera europeiska hamnar och att de dominera åtskilliga fraktmarknader, ej blott till följd af sitt stora antal och sina stora dimensioner, utan äfven genom sina snabba och bestämda resor. Så är t. e. förhållandet i England, att om ett segelfartyg ligger under lastning vid en kolränna och der under samma tid inkommer en ångare, som skall lasta, så måste segelfartyget ögonblickligen lemna stället till dess ångaren intagit sin laddning. Många fraktlinier mellan de nordeuropeiska länderna äro redan upptagna af ångfartygen, och på de flesta andra ställen är förbållandet på väg att blifva enahanda. Bland dessa vilja vi nämna den omfattande koltransporten mellan de engelska kolhamnarne, hvilken för ett tiotal af år sedan besörjdes uteslutande af segelfartyg, de s. k. Koliers. Hela denna trafik har gått öfver till ångfartygen, och af de många tusende ,Koljare ser man nu nästan ingen, ja, de äro lika sällsynta som en svala om vintern, Fraktlinierna mellan de preussiska östersjöhamnarne och Holland, England och Skottland äro likaledes till största delen upptagna af ångare och dessa äro äfven nu på väg att intaga linierna mellan Riga—Petersburg och Östersjöhamnarne. Trälastlinierna ha väl hittills hufvudsakligen varit utom deras område, och så vidt vi veta ha ångarne hållit sig borta från hamnarne i Norrbotten, men så ej i Göteborg, der de i år nästan uteslutande besörjt hela träexporten från nämnde stad. Angående förhållandena i Stavanger, säger tidvingen vidare, att derstädes förr drifvits en mycket liflig sjöfart på Österoch Nordsjön samt en betydlig spanmålshandel med städerna på Östlandet af Norge, men att ångfartygen nu bemäktigat sig dessa trader. Den talrika segelflottan, bestående till större delen af mindre fartyg, har sålunda sett sig nödsakad att öfvergifva den ena linien efter den andra, och slutligen har dess hela verksamhet inskränkt sig till att intaga sill-laster och återvända i barlast. Följderna af dessa dåliga konjunkturer för den lilla handelsflottan ha också blifvit, att de mindre fartygen numera endast användas vid fiskerierna, under det kapitalerna öfverflyttats till större skepp, hvilka sysselsättas med resor på Svarta hafvet, transatlantiska hamnar eller Ostindien. Huru länge de här skola finna förtjenster är åter en framtidsfråga. Det tager naturligtvis tid innan ångfartygen kunna arbeta sig tram på alla verldens linier, men framåt går det, och visst icke sakta. För Svartahafs-trafiken ser det illa ut; på Riotraden är redan en mängd ångare i aktivitet och på Ostindien skall utan tvifvel deras antal mångdubblas efter Suezkanalens öppnande, trots engelska pressens falska spådomar. Äfven vid sillexporten från Norge har i sommar ångfartygen spelat en långt betydligare roll än tillförene. Förutom dessa förhållanden förtjenar också beaktas den verksamhet utlandet för närvarande utvecklar med hänsyn till byggandet af ångfartyg och hvilket äfven för oss bör vara ett gif akt, på det vi ej skola alldeles låta öfverflygla oss. Från England heter det t. ex., att under det byggandet af ångfartyg betydligen tilltagit, så hör det till sällsyntheterna, att man bygger ett träfartyg. På en enda mekanisk verkstad vid Tynefloden stå för ögonblicket ångfartyg till öfver 30,000 tons på stapeln, och vid varfvena i Glasgow stodo nyligen ej mindre än 10 stora ångare, hvilka uteslutande voro bestämda för Ostindietraden igenom Suez-kanalen; tvenne af dessa hade en drägtighet af 5,000 tons hvardera. IIvad nu specielt England angår, anslår man att allenast under de sista 6 månaderna derstäder byggts ångare med en lastdryghet. uppgående till minst 114 million tons. Dylika fakta tala bättre än ord och bevisa tillfyllest, att den maritima verlden befinner sig i ett öfvergängstillstånd, ja, att möjligen en kris står för dörren. Tidningen gör med anledning häraf åtskilliga reflexioner öfver huru en dylik kris skulle träffa de norska sjöfartsförhällandena nästan oförberedda, och tillfogar: .det är ej heller förunderligt, om den norske skeppsredaren betraktar dessa företeelser med en viss ovilja samt att han i denna sak ådagalägger en hittills okänd tröghet, hvilket har sin förklaringsgrund uti de svårigheter, hvilka hindra denna nya operation; han måste nemligen lemna sin ställning som sjeltständig skeppsredare, lå det erfordras större kapitaler än den enskilde i många fall kan åstadkomma; —— ——— — 2FA 4 rr ——0 —— —0 — — —