Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1869, sida 2

att ställa sakerna på revolutionens spets, äk med anledning af det olagliga uppskofvet d med lagstiftande församlingens samman-5 kallande. En sådan händelse måste un-)1 der alla förhållanden blifva en olycka för!s Frankrike. En segrande revolution skulle!? rubba all statskredit, bereda förvirring på alla områden afindustriell verksamhet ocb. ganska troligt, inom en ej lång tid fram-A kalla en reaktion. En genom wilitärmakt undertryckt revolution, hvilket blefve sakens sannolika utgång, skulle återföra su diktaturen och göra alla de sednast vunna su koncessionerna om intet. Det ligger nära b att antaga, det denna sednare utgång varit den som åsyftats, om icke af kejsar u Napoleon sjelf, dock af många bland hanss5 omgifning. f Lyckligtvis har, såsom det nu vill synas, ,, franska nationens goda praktiska förståndse här segrat öfver lidelserna, i det äfven x många af de ,,oförsonlige anslutit sig till) den meningen, att revolutionen nu bör undvikas. Sjelfva den radikala ,,le Råveil, i. har öfvergått på denna sida, och så börld man hoppas, att den ödesdigra 26 Okto-s ber skall aflöpa utan alltför farliga äfventyr. b Tydligt är emellertid, att sakerna i Frankrike hvila på revolutionär grund. Helasl nationens sinnesstämning är djupt upprörd. Orsaken dertill torde mindre liggaso deri, att kejsardömet ej hållit hvad det lotvat i fråga om landets utveckling och välbefinnande — den många gånger förespeglade gyllene åldern har icke infunnit sig — än 1 den alltmer växande förbittringen öfver den korruption, som haft sitt upphof och sin fortfarande näring inom hofvet och det högre samhällslifvet. Kej 5 sarens kreatur hafva fått rikta sig med sj oerhörda rikedomar på det allmännas bekostnad, och dessa rikedomar hafva blott tjenat att ytterligare underhålla sedeslöshet, vinglerier och svek, ja brott. Årven si det gräsliga mordet i Pantin bar ingått a såsom ett nytt moment i förbittringen mot i den styrelse, som velat spela rollen af en sy ständigt vaknade försyn. e Dessa förhållanden framgå bland annat P af ect bref från Paris till den aktade en0 8 8 å I gelska tidningen ,, Daily News, derutur vi meddela följande: Paris den 3 Oktober. lå I all sin gräslighet utöfvar blodbadet i Pantin på allmänna sinnesstämningen i Frankrike en ganska helsosam verkan, som en mindre förskräcklig tilldragelse kanske icke skulle varit i stånd att frambringa. Genom sitt språkrör, pressen, börja sransmänner allvarligt tillropa hvarandra och sig sjelfva: Hvilka äro de föredömen vi gifvit? Hvad hafva vi gjort för att upprätthålla, stärka och utveckla samvetet och den sedliga känslan hos de b okunnigare klasserna? Hvad hafva vi gjort för att demoralisera dem? Huru mycket at hvarje brottslings skuld återfailer på vård hufvuden? Personer, som lefvat ett halft ärbundrade i Frankrike, gamle män som sett det första kejsarG dömets fall, restaurationen, julimonarkien och det fi andra kejsardömet, förklara alla, likasom med en L mun, att detta är första gången som de någonsin törnummit ett tecken af sjelfforödmjukelse och sjelfanklagelse från tolket 1 detta land. Och det är otvifvelaktigt, att sjelsanklagelsen denna gång är högljudd och allvarligt menad. k IIvarje dag medför nya tecken af en sund gedligare, sannare känsla hos den stora allmän beten i Frankrike. De 30,000 exemplar om dagen, hvarmed sådane tidningar som Ganloisökat sin omsättning, äro up; . de bittraste sjelfiörebråelser, med den it rande mordhistorien till utgångspunkt. Det är vi — så heter det — , det är vi alla, som hafva vår andel, en större eller mindre, i alstrandet och spridningen af vår tids dåliga literatur, och dermed hafva vi äfven vår fruktansvärda ) andel i sådane onaturliga missgerningar som b denna. Detta rop håjes från alla håll. För första gången erkänner man de synder som landets seusationsliteratur i så många år begått. Det var icke så så länge sedan man ryckte på axlarne eller skrattu tade åt de främlingar, som uttryckte sin afsmak för anläggningen och stylen i de romaner, som mötte i alla tidningsföljetonger, och i de pjeser. fi som uppfördes på alla teatrar; men nu har man m vaknat till besinning, och man erkänner det för en synd att hafva låtit millioner svaga menniskor J undergå en sådan behandling som den att upphetsa deras inbillningskraft med ouppbörliga skil1 dringar af laster och brott, af brott och laster. medan de, hvad förstånd och sedliga anlag be-sa träffar, blifvit lemnade i nattens mörker, utan undervisning, utan odling. Jag säger det med stor tillfredsställelse: den bildade befolkningen erkär ner sin skuld härutinnan och erkänner den med bäfvan. För två dagar sedan yttrade Gaulois ,,Om fader Hyacinths röst icke blifvit dömd till tystnad af en usel sekt i Rom, hvilka ord skulle icke ru hafra ljungat på hans läppar, hvilken skammens börda skulle han icke hafva lagt på våra bufvuden! Och likväl måste jag säga, att det förfärliga brott, som föranledt denna sjelfprötning, ingalunda k varit nödvändigt för att öppna de mer tänkandes ) ögon för det onda, hvaraf samhället lider, och de . sår, en dålig dramatik, en dålig romanliteratur y och en sinulig konst tillfogat folkets moral. Under al de sex eller åtta sistförflutna åren har det tvärtom yppat sig en mot denna literatur starkt fiendtlig tendens inom den klass, som representerar den högre bildningen, vetenskapen och Frankrikes la framtidsförhoppningar, och de ord, som derifrån L utgått, batva funnit ett starkt genljud inom det uppvexande slägtet. Men denna sedliga tendens har också mött för-S. bittrade motståndare — och hvar? Jo, inom de lSe dufvor. Hon skickar herr grefven de vack-tr raste och ber för hans lif och lycka. sa — Tacka din mormor, mitt barn, sade sfo herr de Lestrelle, — och säg henne att mi jag tackar henne för helsningen och gäfvan. U