Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1869, sida 2

efter Thomas låter så illa på spanska — sjorda dekreter befinner sig äfven ett, so varigenom det, adriatiskt-orien taliska bo-a aget beviljats ett årligt tillskott af 432,000 k ire för bestridande af postföringen mellan o Brindisi och Alexandria. Samtidigt här-s med har ett annat bolag fått ett förskott äf 8 millioner för att sätta Genua, Li-f: vorno och Neapel i förbindelse med Alexandria och Suez-kanalen. Man fäster ilr Italien — som bekant är — stora för-a noppningar på öppnandet af nämnde ka-b nal. i En af de värsta röfvarhöidingarne, s Cargone, har lemnat sig och hela bandetla i rättvisans händer, och Fuocos hela band u ir inspärradt af italienska och påfliga trupper. . Från Magenta skrifves, att den franska kejsarinnan der steg ur vagnen och besåg let monument, som är upprest åt general Espinasse. Minnesvården var upplyst med facklor. Kejsarinnan höll en kort bön yr, under det hennes svit stod ,på ett vördnadsfullt afstånd. Hon syntes vara mycket rörd och uppryckte några grässtrån med orden: ,,Detta skall blifva ett af mina dyrbaraste reseminnen4 SPANIEN. Förhållandena blifva i detta land allt mer och mer oroande. I samma ögonblick, som regeringen beslutat draga alla disponibla trupper till Cuba för att om möjligt bevara denna vigtiga ö åt moderlandet, höjer i sjelfva Spanien det republikanska partiet upprorets fana och framgår — enligt de sednaste underrättelserna — med större energi, än man efter de af regeringen inspirerade telegrammen skulle kunna tro. En korrespondent till ,,Nordd. allg. leit. antager insurgenternas samlade styrka endast i Katalonien till 8å 10,000 man, och likaledes heter det, att upproret i Andalusien är i tilltagande. Dessa uppgifter bekräftas derigenom, att cortes, på regeringens förslag, antagit ett lagförslag om belägringstillståndets proklamerande i alla trakter, der lugnet blir stördt. Den officiella tidningens försäkran, att upproret altager, står icke rätt väl i harmoni med en så utomordentlig åtgärd, och då det heter, att insurgenterna ingenstädes hålla stånd, utan öfverallt draga sig tillbaka för trupperna, torde detta bero på en klokt beräknad taktik af insurgenterna. Enligt den franska , Reveil är det nemligen republikanernas plan att kasta sig in mellan bergen, locka trupperna dit och sysselsätta dem der för att sålunda blotta de större städerna och betrygga republikens seger i dessa, samt ått slutligen, sedan insurgenterna derigenom blifvit herrar i provinserna, bilda en folkhär och marschera mot Madrid. Den republikanska rörelsen gynnas nu genom den antipati, som på många håll hyses mot hertigens af Genua kandidatur. Ryktet påstår, att t. o. m. Serrano är ogynnsamt stämd mot denna kandidatur, hvilken säges hatva blifvit beslutad i ministerrådet på Prims enträgna uppmaning. Märkligt är, att äfven de flesta franska tidningar uttala sig emot, att hertigen af Genua skulle väljas till konung i Spanien. Med synbar förnöjelse återgifva de ett bonmot i ,,Gazette de France som — med anledning deraf, att den tillkommande konungen skulle bära namnet Albert I, ÅAe-— bt — — anmärker, att ,man endast döper barn omedelbart efter födelsen, då deras lif är i sara. Den minderårige hertigens kandidatur betraktas af ,, Times icke såsom annat än ett försök från general Prims sida att så länge som möjligt behålla regeringstyglarne i sina händer. Emellertid förmevar sistnämnde tidning, att den mäktige generalen alltför högt uppskattar det inflytande, som det kungliga namnet nu förmår utöfva i Spanien, och att han icke nog tagit i betraktande det spanska folkets ovilja mot allt utländskt. Det heter än vidare i ,,Times: , Ingen, som är bekant med landets förhållanden, kan tro, att Spanien skulle finna sin ställning förbättrad genom Albert I:s uppstigande på tronen, och med en sådan ötvertygelse är det ock en stor grymhet att så känslolöst vilja uppoffra en prins, som icke gjort någon menniska för när, och som berättigar till goda förhoppningar. Man kan icke annat än rysa vid den tanken, att denne gosse skall utbyta det fredliga lifvet i skolan uti Harrow, der han är allmänt afhällen af lärare och kamrater, mot ensamheten i de stora, ödsliga gemaken i det olycksaliga konungapalatset i Madrid, dit den spanska afundsjukan icke skulle tåla, att han medItog någon rådgifvare eller vän, och der Ihan skulle komma att stå ensam midt emellan partiernas larmande fiendtligheter, Ihjelplös midt i de förvirrade förhållanden, söm revolutionens våldsamhet och intriger framkallat. ,Times tillägger, att Italiens regering