Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1869, sida 2

ee ER 1 0 — 1 t e pättre om dessa gamla histor sqvit vidare omrörda, chura vi ej haft nåsom sak hafva ingenting att just såtertaga, hvaremot vi äro å vår A. B. blef det en ohehaglig nödvändighet för oss tt åter vidröra dessa affärer, som visserligen å na sidan betecknats såsom ,,tuilkomligt hederliga, nen å den andra såsom ,skandalösa. Vi anse ss icke allenast skyldiga hr Wallenberg den uppnärksamheten att ej förbigå en förklaring, som ian afgifvit i frågor, der vi lika mycket som Hanlelstidningen klandrat hans handlingssätt, utan vi inse det äfven för en pligt mot oss sjelfva att idagalägga, att befogenheten af de anmärkning om vi gjort, ej i ringaste mån är förminska iom den afgifna förklariugen. Till denna bevisning lofsvar D. A. återxomma i följande nummer. Denna närmare förklaring förekommer i Dagl. Alleh. at sistl. Lördag, der tidninsen dels anfört hr Wallenbergs yttraude, dels Handelstidningens derefter gjorda genmäle, hvarefter D. A. yttrar: Förutom de delar af herr W:s svar, som Handelstidningen nu, dels med åberopande af hvad som i densamma om saken förekommit omedelbart efter bolagsstämman, dels med rådtrågande af det vid tillfället förda protokoll, visat vara osanna, medgifva vi gerna, att allt det öfriga är sannt. men de sanningar han sålunda anför äro alldeles utan vigt för sjelfva hufvudfrågan, elier huruvida br W. i hemlighet var med om försäljningen och fick sin del i vinsten af densamma. För denna fråga är likgiltigt om bolaget bestod af sexhundra aktier, likgiltigt om hr W. egde fyra, likgiltigt om han sjelf vid tillfället representerade dessa fyra, likgiltigt om beslutet togs utan votering, ity votering begäres vanligen ej, då det är afgjordt huru den skall utfalla — hvilket lätt höres af öfverläggningen ), likgiltigt om hr Lindberg var aktieegare eller ej — (detta är endast för honom ett rättfärdigande, att han ej gjort sig skyldig till förebråelser att på en gång uppträda som köpare och säljare), likgiltigt om Stockholms stads fullmäktige sedermera valde hr W. till ledamot i första kammaren, ty detta bevisar ej mera till förmån för hr W., än det bevisar till förmån för Jöas Pehrsson, att Sunnerbo härad valde honom till representant efter de tillvitelser StockholmsPosten gjort honom. Om Suanerbo häradsmän ej äro lika upplysta, kunna de dock vara lika hederliga som Stockholms stadsfullmäktige. Hr W. hade i sitt eget intresse gjort bättre, om han ingenting förklarat, än att lemna sådana upplysningar. Då skulle man trott, att han ,,satte sig öiver det lumpna förtalet. Nu deremot nedlåter han sig att till sitt försvar andraga den ena betydelselösa omständigheten efter den andra, till och med att åberopa auktoritet till sitt försvar, nemligen stadsfullmäktige, men han aktar sig med diplomatisk försigtighet att svara i hufvudsaken och hänskjuter till motståndaren bevisningsåliggandeti en sak, som omöjligen kan juridiskt bevisas. Det vore sålunda ej underligt, om ryktena om denna transaktion nu vunne en ytterligare stadga. De hafva under tidernas lopp ingalunda törlorat deri, och det är nu en offentlig hemlighet. att de som delade vinsten af affären voro, utom icke-aktieegaren hr Lindberg, tvenne aktieegare, hrr A. O. Wallenberg och en grosshandlarefirma här i hufvudstaden, hvars namn vi äfven skola uppgifva, om hr W. uppfordrar oss dertill. Vi hafva ansett oss böra omnämna detta, emedan ryktet förut oriktigt uppgaf, och vi i enlighet dermed, att hr W. ,var den som egentligen skördade vinsten. Vinsten blef, enligt den form ryktet sedan tagit, i tre delar skiftad. I förbigående har man i sammanhang med dessa affärer vändt uppmärksamheten till frägan om Transit-båtarnes försäljning. Det är icke en aktieegare, utan flera som uppgifvit — ja, det förnekas troligen icke af hr W. sjelf, att han ifrigt förordade deuna försäljning, liksom det troli heller förnekas, att han var djupt intres köpet. Här begår hr W. ånyo den oförsigtigheten att till sitt försvar Hiksom åberopa auktoritet, hvilket alltid är ett dåligt tecken. Eller h skola de aktningsvärda namnen, som repres rade säljarne. nu framskjntas? På saken inverkar det intet. På denna affär, som väckt ej ringa förtrytelse på Stockholms börs, har man mer än en gång yrkat, att vi skulle fästa uppmärk samhet, men då det här är fråga om ungefär ma sak i moraliskt hänseende som vid Stockholms. —Göteborgs-båtarnes bortslumpande, eller det orätta uti att den, som använder sitt inflytande för att befordra en försäljning, tillika i hemlig är köpare, och detta orätta redan genom den sednare affärens påpekande blifvit, som vi hoppas, till helsosam verkan inom affärslifvet framhållet, så hafva vi undandragit oss att vidröra , Transito frägan, isynnerhet som samme person här möter oss såsom den, mot hvilken anmärkningarne skulle riktas. Och härmed önska vi vår del, att denna tvist kunde upphöra, emedan vi hafva, å ömse sidor, vigtigare saker att ssysselsätta oss med. Måhända vill herr t det varit r icke blifWallenberg nu medgitva, got emot att få lägga i dagen halten at de oförrätter, som vi skulle hafva begått mot hr W., enligt hvad hans vänner lårit oss vid mer än ett tillfälle förstå. Det torde nu blifvit klart, att vi ifråga a eller da villiga att medgifva, det ett och annat uttryck, som begagnats vid vårt ogillande af hr Wallenbergs öfverklagade handlin gar, kunde ha varit bättre valdt. Då vi publicister, likasom menniskor i allmänhet, ofta begagna alltför starka termer för vare sig beröm eller klander, förbise vi, att styrkan ligger icke i sådana ordalag, utan att dessa mången gång verka motsatsen. Den gamla latinska satsen: , fortiter in re, leniter in modo, borde mera iakttagas, än som vanligen sker. Har man lagt sakförhållandet i dagen, så kan det gerna ) Då vi en gång tillfrågade en af minoriteten hvarför vid 1:sta punkten, den om sjelfva försäl ningen, ej votering begärdes, svarades ordagrannt: ,Hvartill skulle det tjena, man såg ju huru det var förspändt.i — 9 mn 37 — OH