klarade att ban var en bondson och likväl såg ut samt talade som en adelsman. Kap. 7. En födelsedag på slottet Vestrelle. Herr de Lestrelles födelsedag firades alltid med glad högtidlighet af hans familj, vänner och underlydande. Marcelle hade aldrig varit hemma vid detta tillfälle förrän det år, då hon lemnade klostret, och bennes närvaro gat dagen en större vigt i hennes blifvande underlydaudes ögon. Alla förberedelserna — hvilka alltid förmodades vara en öfverraskning för herr de Lestrelle — öfverlemnades åt henne, medan madame de Lestrelle förbehöll sig aftonen, då vännerna Lommo från när och fjerran för att framföra sina lyckönskningar, ty denna del af festen intresserade henne mest, medan hennes make deremot rönte det största nöje tidigare på dagen, då hans talrika underhafvande strömmade till slottet. Äfven den fattigaste underlät aldrig att medföra ett tecken till sin goda vilja, hvilket emottogs lika bjertligt som det gafs, och herr de Lestrelle hade bedt Gavarnie komma och bevista festen, i det han smålog för sig sjelf, emedan han visste att det skulle gifva Gavarnie en anblick af ett godt förhållande mellan herre och underhafvande, hvilket han misstänkte att amerikanaren betviflade. Gavarnie infann sig således. Ehurn han anlände tidigt, var den stora, festligt dekorerade salen redan uppfylld af en hop män, qvinnor, flickor, ynglingar och små barn, en massa bjerta skarlakansröda hufvor, gula schalar och svarta border. Ett