Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1869, sida 2

ägre adeln, som ansåg det lämpligt att visa högmod, kunde han likväl fått söka länge, innan han funnit en sådan familj som de Lestrelles. Då han återvände till Ibarraye, gick han förbi pojkarne, med hvilka kyrkoherden hade talat på förmiddagen. Den ene hade ett alfabet på sina knän och följde bokstäfverna långsamt med fingret. Capucinermunken stod bredvid honom, skrattande, och narrade äfven de andra pojkarne att skratta. — Hvilken liten galning du är! sade han, — vet du inte att kungen har befallt, att man skall lägga en ny taxa på alla som kunna läsa? Kan läsningen fylla din mage, kan den köpa dig en jacka eller skatta dig en liard i fickan? Säg mig det, du åsna! Pojken ville ej se upp. Pater Joseph tillade: — Tycker du då så mycket om din kyrkoherde, att du vill förslösa din tid med hans svarta och hvita kråktötter? Är du inte brorson till Pierre Dubois, som han sände till fängelset i fjol höstas? — Jag hatar honom, men jag vill lära korset taliabetet), svarade pojken dystert. — Då du kan läsa, är du säker om en god middag och ett godt konskriptionsnummer, fortfor capucinern. — Hvad väntar du att vinna derigenom? — Kanske detsamma som jag, inföll nu Gavarnie. — Jag är en bondson, och om jag ej hade lärt att läsa, skulle jag ej hafva blifvit något annat än min far och farfar voro, eller en lat munk, som lefver af allmosor, hvilket är ännu sämre. Och han fortsatte sin väg, medan pojkarne stirrade efter denne man, som för