14!! FFEFEFEVEA hejda oss af hans resliga, käcka arabgestalter, hvilka spränga åstad med de fladd. rande beduinerna och karbinen tryckt mot kinden, lika litet som af hans käcka bilder från det första slesvigska kriget — för att slutligen stanna ett ögonblick hos Gertner. Åtven han är förträffligt representerad genom 24 af sina taflor, sågodtsom uteslutande porträtter. Bekanta ansigten hälsa oss från alla rummets väggar. Här är Oehlenschläger och Thorvaldsen, der Michael Wiehe, här Christian den 8:de och hans gemål; men hvad ingen kan gå förbi, atan att stanna några ögonblick vid, är ett af Gertners sednaste arbeten, ett stort knästycke, porträttet af en ovanlig personighet, hvars kloka, vär äro återgifna med sannt mästerskap. Mannen är iklädd dansk biskopsornat och nar bröstet betäckt med ordnar. Han siter vid ett med böcker och papper öfverälladt bord och läser en depesch. Deti er ut som om han i det sista ögonblicket! öre sin vandring till en helig förrättning blifvit qrarhällen af en eller annan vigtig erldslig tilldragelse. Det tankfulla hufudet har han lutat mot handen, och med len kloka genomträngande blicken skådar an ut i 1ymden, som om han ville genomränga framtidens runor. Ack, det lyckaes honom icke! På depeschen läses Lonon Augusti 1864, och den är adresserad ll danske konscljpresidenten — biskop lIonrad. Det var den depesch, som bragte onom budskapet om Londonerkonferenens upplösning. Ad. B. 2