Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1869, sida 1

H —särlattarne lemna sina arbeten eller hålla 2 — — wi selller blott föga kända, man fick tillfälle satt se. Det enda ställe, der man kan göra presterat under årens lopp, är det kungsliga bildergalleriet på Christiansborgs slott, der en serskild rad af rum är uppl och många af de verk, som just äro de mest betecknande för en eller annan måå ldUu1111U CTIUBSLD 1101 Ö1tG1 Uu föredrag, musikidkarne gifva sina kompositioner, bildhuggarne sina statyer, må2 larne sina taflor, skådespelarne biträda vid föreningens dramatiska tillställningar, och hvad enhvar på så sätt presterar, taxeras i penningar och godtskrifves hans konto. För att öka sin fond, anordnar föreningen emellanåt karnevaler och konstutställningar. . Intresset vid den målningsutställning, som ,Fremtiden i dessa dagar hade arrangerat på Charlottenborgs slott, berodde väsentligen derpå, att det var en utställniag af danska målares arbeten från de sednaste hundra åren. Af hvad som fanns i privata samlingar — och af danska konstnärers arbeten finnas icke så få i dessa — har föreningen framdragit inemot 400 målningar samt några teckningar och bildhuggeriarbeten, och ehuru utställningen derigenom måhända fått en eller annan konstnär starkare representerad än som i förhållande till hans betydelse var nödvändigt, medan en mera framstående konstnär blott lemnat sparsamma bidrag tillj. utställningen, så kan man dock endast vara föreningen tacksam för allt det nya sig bekant med hvad den danska konsten åt yden danska skolan; men hur fö flig ) och instruktiv denna samling än är, kan den dock naturligtvis ej vara fullständig, lare, gömmas i en otillgänglig privat samling. Dock fann man äfven många goda bekanta småleende mot en från väggarne på ,Fremtidens målningsutställning, ty flera af taflorna ha varit upptagna i det förträffliga verket , Billeder af danske Malere, hvilket innehåller en ständigt fortsatt serie litografier af danska konstnärers arbeten. Det är emellertid icke min afsigt att genomgå hela samlingen; man har i sommar haft godt tillfälle att i Göteborg göra sig bekant med den yngre danska målareskolan, och jag vill fördenskull här väsentligen hålla mig till några af de äldre konstnärerna. När man inträdde i första rummet, emottogs man genast af ett vänligt smäleende,l ty från väggen midtemot ingången helsades man af ett tjugotal porträtter, alla s r f dö ke rr mm Wm KR från slutet af förra århundradet. Med vänliga, milda ögon, leende munnar och ett if visst sällskapligt uttryck iansigtet, hvilket synes inbjuda till en konversation, som endast kan bli angenäm och snillrik, sell de på en, och ehurn man måhända får i väl mycket af det goda genom att se 1910 sådana porträtter på en vägg, kan man!l likväl ej frigöra sig från det intryck, atts oaktadt väl något af denna vänlighet var 1: konventionell och berodde på tidsåldern, e så härrör dock äfven återgifvandet af det h blida och milda uttrycket i ansigtena från! b ett ljust, mildt och älskvärdt sinne. Ochss ett sådant egde Jens Juel, samt derjemte ss, en betydande talang. ä På en vägg midt emot dessa porträtter hänger bilden af en ung man med en lu-ja den mössa något på sned, med halsöppen e mun, lifliga och ruliande, men tillika liga och glada ögon — så såg konstni jelf ut i den förhoppningsfulla åldern afy 22 år. Mahningssamlingen på Curistians-sa borgs slott eger ett annat porträtt af Juel, n ikaledes måladt af honom sjelf, hvilket s hör sammanhållas med detta, om man rikd tigt vill bilda sig ett begrepp om konst-b närens personlighet. Man ser en treflig p dagligstuga, som genom den samling konstti föremal, den innehåller och genom ett stort sstaffli i midten af rummet röjer, att den v. bebos af en målare. Framför staffliet sit-le ter ett älskligt gammalt äkta par, och om k man undersöker noga, skall man måhända d terfinna samma glans, som strålar i un-se gersvennens ögon, ännu tindrande lika sh kraftig och oförsvagad i den gamle måla-v: rens porträtt. Det är måhända det mest g bekanta och tillika det mest graciösa af Juels porträtter, en bild af honom sjelfft; och hans hustru framför staffliet, på hvikte ket man ser konturerna af deras egna y porträtter. vi I samma rum hänga äfven ett par por-sef trätter af en Juels samtida, Nikolai Abild-h. gaard. Likasoin Juel, var han en bety-Äk. dande målare; man har, och knappast sli med orätt, kallat honom ,,den danska må-m larckonstens sader, och hans och Juelssy namn stråla oantastade såsom denna tids ja mest framstående konstnärers. Men för hå igt, hvilken skilnad dem emellan! Juel sa örhåller sig till Abildgaard som en ung, b lefnadsglad student till en gammal lärdåsÄ professor. Och Abildgaard var både lärd v: och professor. Från och med år 18025 var han konstakademiens direktör, i hvik-sc ken ställning han gjorde sig förtjent ge-p nom införandet af en bättre ordning och en fastare plan i undervisninge l som lärare har han bildat må liga elever, bland hvilkas antal äfven Th valdsen är att räkna. Och att han va en lärd man, har han vid mångfaldiga tillfällen ådagalagt; man kan ej vid första: ögonkastet uppfatta hans målningar, ty ås stå blott i ett afl ållande h. till lifvet utom honom. Det är isynnerhet den klassiska forntiden. som bedarat ho