Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 oktober 1869, sida 2

Kusinen far tillbaka till sitt regemente, och markisinnan blir qvitt en dotter. Catherine tystnade för att hemta andan, men återtog innan Gavarnie hann säga något: — Detta är inte allt, må herrn tro. Alla fröknarne äro bestämda att bli nunnor, derför att de icke ha någon hemgift, men denna satte sig deremot, och modren lät med flit de båda stackars unga träffas för att sedan få en förevändning till skandal, som skulle förmå fröken Genevieve att söka tillflykt i ett kloster. Ah, hon är så grym som en Saracen — den der markisinnan de S:t Xist. Men herrn hör inte på mig? — Jo, jo, min goda Catherine, sade Gavarnie och spratt till. — Jag tänkte på förflutna tider. Jag visste inte att familjen de S:t Xist hade någon egendom här. Det är ju en gascognisk familj? — Ja visst; de ha en egendom här, och det är allt de ha qvar. Resten har runnit bort som vatten genom ett såll. — Mekisen är ju en ung man, sade ni? Är hans far död? — Det är sak samma som om han lefde; den unge markisen är af samma ull — precis lik fadern. Jag kunde berätta mycket för herrn; — men har ni känt den familjen förr? — Som barn hörde jag talas om dem, men jag har varit borta så länge att jag hade glömt det. Men hur går det med böckerna, Catherine? — Låt böckerna vara. Som jag sade brås den unge markisen på sin far, fastän inte riktigt så storförnäm. Det påstås, att han skall gifta sig med fröken på slottet Lestrelle.