Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1869, sida 2

rära uppdrag, som herr de Champfort hade gifvit honom. Det intresse, som dagens händelser ingifvit honom, och de skymtar han sett af de högres och lägres lif gjorde i detta ögonblick det närvarande och tillkommande ännu dystrare för honom. Der han nu satt i sin ensamma, hyrda bostad, återkallade han i minnet sitt sammanträffande med familjen Lestrelle och undrade med ett visst tvifvel, om en närmare bekantskap med dem skulle hålla hvad deras hjertliga emottagande hade lofvat, och han log öfver sig sjelf, att han, alla sina fördomar till trots, funnit sina första vänner i Ibarraye bland adeln samt att han omedvetet fått sitt tillfälliga hem under en adelsmans tak, och han blickade ut på den mörknande gatan. Åter frågade han sig sjelf hur han skulle kunna fördrifva de nästkommande timmarne och kallade slutligen på herr Luchons lilla, lifliga, ålderstigna hushållerska, Catherine, som betjenade honom med stor beredvillighet, dels derför att hans behagliga utseende genast hade intagit henne, och dels emedan hans okunnighet om priserna i Ibarraye beredde henne ett gynnsamt tillfälle att förtjena litet på alla uppköp, hon gjorde för hans räkning. — Man måste spara något för sin ålderdom, brukade hon säga, — det skulle vara synd att ej begagna de tillfällen himlen sänder oss, och denna fromma åsigt af saken höjde hennes små spekulationer till rang af förtjenster. Hon hade öfvergifvit abb Bergerat, som länge varit hennes bigtfader, emedan han var känd att så strängt bedöma dylika små oskyldiga affärer, att, som hon uttryckte sig: , fattigt tolk ej kunde lefva. Den der presten var