Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1869, sida 1

)NINGENS BOLAGS TRYCKERI. .HBB U ÖÄ--— tena om afslutandet af en allians och om en ministerkris i Wien äro ogrundade. Enligt en korrespondens från Wien till den preussiska , National-Zeitung skulle det vara Beusts afsigt att med det snaraste utfärda en instruktion till de österrikiska diplomaterna i utlandet, hvaruti de rykten, som blifvit utspridda, med anledning af rikskanslerns utländska resa, skulle gendrifvas. Särskildt skulle det vara hans mening att ånyo framhålla, det Osterrikes politik endast ledes af dess egna intressen, samt att tillika motsäga alla de rykten, som på den sednaste tiden varit utspridda om Österrikes förhållande till Frankrike. Rikskanslern skulle — enligt den analys, som , Neue freie Presse gör af den påtänkta cirkulärdepechen — betona, att upprättandet af ett godt förhållande till Preussen på intet sätt utesluter ett vänskapligt förhållande till Frankrike, och att den gemensamhet i politiska intressen, som binder Österrike vid denna makt, framdeles skall hafva samma betydelse som förut. Den preussiske ,, Börsen-Coarier förmenar, att försoningen mellan Preussen och Österrike kommit till stånd utan Bismarcas vetskap och mot hans vilja. Förbundskanslern skall, tillägger sistnämnde tidning, af detta skäl stanna på Varzin under hela vintren. Det nationalliberala partiets organer i Nordtyskland —, Weser-Zeit.,Nat. Zeit., m. fl. — äro icke belåtna med den vändning, som nu synes hafva inträdt, enär de frukta för, att Preussen kunde göra en eller annan koncession för att försäkra sig om Österrikes vänskap. , Breslauer-Zeit. skrifver: ,, Huru detta omslag i politiken blifvit inledt, må himlen veta; i våra ögon är förhållandet till Österrike detsamma som det alltid varit. , Nat. Zeit. för den 29 September yttrar i en ledande artikel om , förhållandet till Österrike sitt beklagande öfver, att det nationella (preussiska) partiet i Sydtyskland — och specielt i Mänchen — redan anser sig öfvergifvet af Preussen, som utan dess vetskap afslutar allians med Österrike, och tillägger: vOm vi skulle anse ett närmande mellan Preussen och Österrike möjligt, är det första vilkoret, att Österrike måste sluta sig till vår uppfattning af Pragerfreden. Österrike måste afstå från hvarje inblandning eller protest emot Sydtysklands förening mot Nordtyskland; det måste öfverlåta denna fråga helt och hållet åt Tyskland; eljest skulle vi aldrig kunna betrakta Österrike som en god granne. Dernäst söker Nat. Zeit. bevisa, att det icke kan vara Preussen, som sökt Österrikes hjelp och vänskap, utan att det måste vara Österrike, som — , med erfarenhet af den franska alliansens skröplighett — funnit sig föranlåtet att företaga en vändning i sin politik. Ur den i det föregående omtalade artikeln i den uti Wien utkommande Presse lemnar Indep. belge följande utdrag: Det är i Berlin, som man af egen drift tänkt låta kronprinsen aflägga ett besök vid hofvet i Wien, ett besök, som man med rätta betraktar som det första betyd fulla steget till ett närmande, och som derföre äfven i Wien blifvit mottaget med mycken vänlighet och välvilja. Man hoppas, att det vänskapliga närmandet mellan hofven skall leda till ett bättre förhållande de begge staterna emellan, t. o. m. om det genom kronprinsens besök endast lägges grund till ett närmDen nuvarande spänningen kan endast upphöra genom åstadkommandet af en ny och fast basis. — — — Försoningen med Preussen bör i ingen mån rubba det vänskapliga förhållandet mellan Österrike och Frankrike. Det skall väl knappast dröja länge, innan det preussiska partiet uti landtdagen i Carlsruhe skall framkomma med sitt förag om att antaga en förklaring till regengen, i hvilken den uppmanas att påskynda Badens inträde i nordtyska förbundet. ,Kreuz-Zeit. meddelar redan i en artikel, med öfverskrift: ,,Baden och Mainlinien, ordalydelsen af den påtänkta resolutionen. MN FRANKRIKE. Enligt ett meddelande i fiera tidningar skulle lord Clarendon under sitt sednaste vistande i Paris icke hafva fördolt för kejsar Napoleon, att de europeiska makterna hysa allvarsamma bekymmer för Frankrikes inre tillstånd. Det skrifves härom len 29 Sept.: Det är möjligt, att detta -meddelande saknar aktisk grund, men det fattas visst icke sannolikheter härför. Det skulle tvertom vara högst unlerligt, om betraktandet af det tillstånd, hvaruti nkrike befinner sig, och ett derefter följande svervägande at detta förhållande, icke skulle öfrtyga kabinetten om nödvändigheten af att hafva r ögonen möjligheten af utomordentliga händelers inträskande. Det skådespel, som Frankrike u under några månader erbjudit, är icke en lugn ch väl genomtänkt ö vergång från det förra sytemet till en reger rm, som motsvarar ,,de oderna ideerna och nskningarne, utan det är ådespelet af en kejsarlös tid och af ett land om — öiverlåtet åt sig sjelft — lefver från hanlen i munnen och icke vot eller kan veta hvad len närmaste framtiden skall medföra. Kejsaren rde måhånda räkna på, att partiernas raseri skall Ö äcka nationens konservativa elementer och ill slutet förmå dem att sluta sig i en så mycket ätare krets kring dynastien; men experimentet är allt fall mycket vägadt, och kejsar Napoleon kan cke af de öfriga regeringarne fordra, att de skulle lela hans förtroende till, att det skall lyc n den 2 December gHeröm an Ajaet od