Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1869, sida 1

bara dem för verlden såsom sanning. AtJ forskaren, åt! den skarpsynte lärde, åt arbetaren en fest, vid hvilken den allvarliga betraktelsen kunde vara öfvervägande. L Berlin hade den lyckliga företrädesrät-! ten att såsom födelsestad fira IIumboldt. I Berlin stod hans vagga, men det var äfven vaggan för hans ryktbarhet, den plats, der hans största arbeten sågo da-J gen, platsen för hans sociala inflytande, platsen, der hans lif slocknade. Berlin s! kände detta den 14 September 1869; det har värdigt firat sin Humboldt! Den första högtidligheten ligger redan nära 2 månader bakom oss: den akademiska festen. Universitetet, under hvars ferier Humboldts födelsedag olyckligtvis inföll, ville heldre anticipera sin fest än komma efter med den. Fördenskull framhemtades Humboldt ur Lethe redan den 27 Juli, före den akademiska sommarterminens slut. Studenterna — nära 3,000 till antalet — förenade sig om ett briljant program, hvars hufvudnummer bestodo af ett jätte-sackeltåg och ett jätte-studentkalas (Commerce). Tyvärr blef det förra stördt af ett ösregn och det sednare af en blodig strid mellan några representanter af den berlinska vetenskapen och några dito af den berlinska gaturåheten. Men på dessa störningar synes en lugn jubelnatt ha följt, ty ännu kl. 8 påföljande morgon såg man Humboldts tappraste lärjungar, utmattade af sina nattliga bragder, vanka genom gatorna. På sjelfva sekulardagen belyste den tyrärr med tunga regnmoln kämpande solen staden Berlins fest. Från tidigt på mogonen varsnades en ovanlig rörelse på de folkrika gatorna. Ilandtverksföreningane, företrädda utaf musikkårer af undersundom högst tarfligt slag, tågade till sina t samlingsplatser, hvarifrån de företogo sin promenad till festplatsen. Ilvad, torde någon fråga, har handtverkaren, fabriksarbetaren att göra vid IIumboldtsfesten? Åh, den tyske arbetaren vet ganska väl för hvad han har sin Humboldt att tacka! Ingen har mera än ban hedrat arbetet, ingen arbetat mera än han; IIumboldt försmådde ju ej att bli medlem af den stora berlinska handtverksföreningen. Arbetaren känner instinktmessigt, äfven om han aldrig läst ett enda ord i ,,Kosmos, att Humboldt, trots den hofatmosfer, som omgaf honom, likväl var folkets trognaste vän. Fördenskull saknades på festplatsen ingen medlem af de inbjudna handtverksoch arbetareföreningarne. Bredvid dessa, de vetenskapliga föreningarne, eleverna vid gymnasierna och en oöfverskådlig folkmängd till fots, i vagnar och till häst, hade der församlat sig allt, som tillhör stadsförvaltningen och står i officiell beröring med densamma. Festplatsen var förträffligt vald. Till den norra ändan af staden, till den dervarande, mestadels af arbetare bebodda stadsdelen, sluter sig en stor, vidsträckt slätt. Man har beslutat att omskapa den till en offentlig park för invånarne i denna stadsdel. Denna park har erhållit namnet ,Humboldtslund. Der skall hans minnesvård resas och dit var dagens hufvudfest förlagd. En sinnrik id6! I minnet af honom, som var begåfvad med den mest lefvande känsla för naturens skönheter och åt vetenskapen bröt nya banor såväl för kännedomen om verldsalltet som isynnerhet för den om växtlifvet, skall Berlins borgare i parken finna en plats för njutandet af naturen, likasom ungdomen der skall finna medlen att lära känna plantornas underbara lif. Och med denna tanke invigde man stället till park och lade man grundstenen till Humboldts minnesvård, på det att på den plats, der solen skall tramtrolla tusentals frön till friskt lif, den store verldskännarens ande må bidraga till att i de tusendes bröst, som skola lustvandra i Humboldtslunden, genom glädjen åt naturen och dess eviga lagar, uppväcka det godas och ädlas frön till kraftigt lif. Det var ett underbart intryck, som den oräkneliga menniskoskaran gjorde, då den vördnadsfullt på den vidsträckta slätten lyssnade till festsångerna och festtalen, då den beundrande blickade upp till den uppresta interimistiska kolossal-statyn af Humboldt, då den, djupt gripen af ögonblickets betydelse, lyssnade på hammarslagen, med!: hvilka grunden till minnesvården invigdes. Hvilken konung kan berömma sig at ett sådant deltagande? Jag kan ej befatta mig med att återgifva festtalen. Men en sak måste jag framhålla: båda talarne, förste borgmästaren likasom. stadsfullmäktiges ordförande, kunde ej afhålla sig från att betona den motsats, hvari Humboldt städse befann sig till den kyrkliga riktning, som, isynnerhet äfven i vår stad, roar sig med att ihärdigt förneka resultaterna af vetenskapliga forskningar. Det var verkligen välgörande att vid detta tillfälle se ifrågavarande förhållande (till hvilket jag ytterligare skall återkomma) granskadt med frihet, snille och värdighet. Det var som om man ville omgifva Humboldts minnesvård med en officiell protest mot den förstelnade, husvudoch hjertlösa ortodoxien, på det att den strid, som Humboldt fört mot denna kulturvidriga riktning, från detta ställe alltid ; på nytt må bli verksam i folket. En serdeles högtidlig festlighet föranstaltade Berlins naturvetenskapliga föreningar gemensamt på aftonen af Humboldt2 — AAAA. dana gled j 1 1 f 1 t 1 f i q 1 — —t— — Nn 8 AOA..