Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1869, sida 1

detta tal utvecklade en rikedom af naturvetenskapliga kunskaper. Man fick dervid den öfvertygelse, att Humboldt här erhållit en lärjunge, som knappt står tillbaka för honom uti universalitet i erfarenhet och vetenskap. Talet, för hvilket jag här ej kan närmare redogöra, är naturligtvis ej ett af de vanliga tillfällighetstalen, utan ett vetenskapligt arbete, som icke är bestämdt att intaga den sista platsen bland talarens betydande och djupt lärda verk. Det kommer framdeles att utgifvas från trycket. — En solenn festmåltid förenade efter talets slut Humboldts lärde beundrare, hvarvid snillrika toaster — som bekant en svaghet hos tyskarne — ej saknades. Medan Humboldt här firades som lärd, hyllade man på ett annat ställe med stormande jubel folkets man Humboldt. Det var i det Krollska etablissementet. Denna folkfest hade föranstaltats af Berlins arbetareförening. Etablissementets vidsträckta lokaler förslogo ej att rymma deltagarne, hvilka räknades i tusental. En konsert, en poetisk prolog, ett festtal etc. utgjorde programmet. Efter det högst gediegna talet, hållet af den först för kort tid sedan från Sydtyskland hitkallade professor Ule, talade ex tempore den af Berlins arbetare mycket omtyckte professor Virchow. En mängd telegrammer från alla verldens kanter ingingo hit, bland andra äfven ett från Newyork, hvari man meddelade, med hvilket jubel Humboldts af vår landsman BPläser modellerade byst just nu blifvit aftäckt der. Staden försökte under tiden en illumination, ett försök, som det stormiga och regniga vädret fullkomligt tillintetgjorde, liksom om det å sin sida ville vredgas på och trotsa den firade för de djupa inblickar, han gjort bakom naturens kulisser. Respekt för det väldiga tankearbete, som ensamt uti Berlin trädde i dagen i de vid denna fest hållna tal! Men hur mycket snillrikt och träffande, som än yttrats om Humboldt, har jag dock saknat det ord, som i ett begrepp sammanfattar hans själsarbete. Man har kallat honom, ,fredens store Alexander, ,, Amerikas vctenskaplige upptäckare, , vetenskapernas konung och dylikt. Allt detta lemnar intet samfäldt begrepp. Låtom oss då kalla honom representanten för alla vetenskapers enhet. Ty sedan Humboldt veta vi, att det ej finnes några vetenskaper, utan blott en vetenskap, och detär han — tyvärr sannolikt ännu endast han — i hvilken alla vetenskapens grenar sammanlöpa och hvilken såsom medelpunkt gifvit dem ett enhetens mål. Likasom Göthe 1epresenterar den samfälda poesien, Albrecht Direr den samfälda konsten, så representerar Humboldt den samfälda vetenskapen. Från honom daterar sig insigten om, att hvarje specialvetenskap är solidariskt förbunden med de öfriga specialvetenskaperna. Det, som derför i den nyaste tiden så käckt framträder under namnet vetenskap, men såsom afsigtlig oförsonlig motsats till vetenskapen, är icke längre att betrakta som vetenskap; det kan visserligen i sin motsatta riktning begagna sig af vetenskapliga metoder, men ur vetenskapens heliga krets är det, så länge det följer denna riktning, förvisadt. Insigten härom är ett verk af Humboldt. I öfrigt kan jag ej underlåta att meddela er några af de mest träffande yttrandena och finaste anmärkningarne ur sesttalen. Förste borgmästaren Seydel sade bland annat: ,Det är Humboldts snilles oförgängliga, fortverkande bragd, att hans medfödda själsriktning föranlät honom att använda hela sin kraft och sitt snilles underbara rikedom till att afvinna naturföreteelsernas oändliga mångfald deras allmänna ideala halt samt att göra dem till en sitt folks gemensamma egendom, att göra den uppenbarade kunskapen om naturen för alla tider till ett mäktigt och för de vidsträcktaste kretsar tillgängligt kulturelement. ...,Den lärde och sorskaren andades altid fullt och fritt det offentliga lifvets luft, var, med allt sitt tankearbete och med en hängifvenhet utan like, verksam tör sitt folks, och tillika för mensklighetens, höjande och förädling, framtör allt för dess andliga befrielse. Det var sagdt i Humboldts hela anda då d:r Basklan yttrade: Religionen och vetenskapen äro menniskolifvets båda skyddsenglar; endast missförståndet kan vilja åtskilja dem, Å andra sidan befinna sig våra samtida (materialister) på en falsk väg då de företaga sig att ur fysikaliska elementer förklara lif och anda. Den metod, som Humboldt lärt oss, måste bevara oss för sådana misstag. D:r Ule talade till arbetarne om Humboldt. Det är icke sannt, som våra motståndare påstå, att folket ej känner till något om en Humboldt. Folket anar, att vetenskapen eger en väsendtlig del i vår tids stora framåtskridande och att framför allt vår Humboldt varit verksam att genom vetenskapen befrämja detta framåtskridande. Det är icke sannt, såsom dessa våra motståndare påstå, att folket ej känner sin Humboldt, ty detta vore detsamma, som om man ville säga, att folket ej känner sin Luther, emedan det endast läst hans katekes ... ,,Hvart Humboldt kom med sin forskande ande, uppstodo nya vetenskaper och åskådningssätt, hvilka skola or 2. —