Humboldtssesten. (Korresp. till Handelstidningen). Berlin den 19 Sept. 1869). Vvi befinna oss ännu i ruset efter Humpoldtsfesten — icke i ett tysiskt rus, utan i ett, som åstadkommits genom det högtidliga i sjelfva festen samt de upphöjda tankar, hvilka dervid framkalladesDet var den 14 Sept. 1769, som friherre Alexander von Humboldt töddes i Berlin. På begge hemisfererna har denna dag nu, efter hundra års förlopp, blifvit firad med lika entusiasm och med samma storartade beundran för vetenskapernas heros, hvars underbara inflytande på kännedomen om de fysiska verldsförhållandena blir allt mäktigare med hvarje årtionde. Jag tror ej, att det i Tyskland finnes en enda stad, der icke på ett själslyftande sätt någon festlighet egt rum till hans minne. Men en skilnad — jag måste i förväg nämna detta — gör sig gällande mellan Humboldt-dagen och Schiller-dagen, som ligger 10 år bakom oss. Då brusade gladt jubel från den ena trakten af jorden till den andra. Denna gång beherrskade allvarliga tankar med makt sinnena. Då gällde det att fira skalden, som stillat längtan i hvarje själ, men framför allt genom sin ,, Sång till glädjen förstått att i alla hjertan ingjuta en outtömlig källa af lefnadslust. Då var en poetisk entusiasm den bästa tack för entusiasmerande poesi. Denna gång gällde 5 Denna korrespondens har, tillfölje af bristande utrymme, först nu kunnat meddelas. Red:n af H.-T.