Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1869, sida 3

Familjemordet i Pantin. Den i Havre häktade och nu till Paris förde Traupmann, hos hvilken man funnit värdepapper och köpekontrakter, tillhörande Jean Kinck, förklarade, enligt hvad vi i går nämnde, att Jean Kinck och sonen Gustave vore hans medbrottslingar. Af hans bekännelse, som nu i detalj söreligger, framgår tydligt, att han velat framställa far och son som hufvudbrottslingarne och sig sjelf som den förledde medhjelparen. I början ville han till och med låta påskina, att han varit en overksam åskådare af mordgerningarne, men de skråmor han bar i ansigtet och på händerna vittnade deremot, och han måste medgifva, att han tagit verksam del i blodbadet, allt under det han fortfarande påbördade Jean och Gustave Kinck hufvudandelen i detsamma. Särskildt framhöll han säsom en för sig förmildrande omständighet, att, sedan fru Kinck och de begge yngsta barnen blifvit mördade, han skulle vägrat hemta de tre återstående barnen, som väntade i droskan, vid hörnet af gatan Davoust, och att Gustave Kinck då gått i hans ställe. Men af drosk-kuskens vittnesmål framgår, att samme person, hvars signalement hänvisar på Traupmann, som bortförde modren och de två yngsta barnen, återkom och hemtade de öfriga. Traupmanns första bekännelse — den andra återstår ännu att inhemta — är synbarligen en väfnad af sanning och lögn, och att döma af alla tecken, hör till lögnens område allt hvad han berättat om Jean och Gustave Kincks delaktighet i brottet. Morden egde, såsom bekant, rum natten till Måndagen den 20 September, enligt Traupmanns uppgift, klockan mellan 11 och 12, en uppgift, som bekräftas af droskkuskens vittnesbörd. Åländagen kl. 8 f. m., sedan de sex liken redan blifvit funna, återkom Traupmann till Hotel du Chemin de fer du Nord, i sällskap med en ung man, som kallade honom du och i hvars närvaro han ombytte drägt och i ett skåp inlade sina blodbefläckade kläder. Denne unge man måste hafva varit hans medbrottsling. Den första misstanken, att han varit Gustave Kinck, vederlägges af det faktum, att dennes lik blifvit funnet, såsom vi i går meddelade, nedgräfdt i Pantin. Grafven befann sig ungefär 13 metres från det ställe, der hans mor och sex syskon nedmyllats. Liket bar i nacken ett djupt sår, som tillbakavisar hvarje tanke på sjelfmord. I bröstet satt en dolkknif. Han kunde icke blifvit mördad och nedgrafven någon dag eller natt efter morden på hans mor och syskon, ty trakten vid Pantin har sedan dess städse varit bevakad, och efter upptäckten af de sex liken, hvilken följde tätt på deras nedgräfning, tänkte Traupmann endast på flykt. Gustave måste således blifvit mördad antingen samma natt som de andra eller någon föregående natt. Det sednare är det sannolikare. Erinrar man sig nu, att Traupmann, när han uppträdde på hotellet i Havre, åtföljdes af en ung man, som presenterade honom såsom en tysk skräddare Wolff, och att denne obekante derefter försvann, är det sannolikt, att vi här ha samme person framför oss, hvilken gjorde Traupmann sällskap om Måndagsmorgonen i Hotel du Chemin de fer du Nord. Ett