Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1869, sida 2

kapten. Kom in emellertid och gör dessa damers bekantskap. Madame de Lestrelle hade endast tid att hviska till Marcelle: — Min man måtte vara mycket intagen af denne fremling, då han införde sin följeslagare och sade småleende: — Se, min dyra Gabrielle, om ni någonsin förr har träffat denne fremling? Påminn er, om ni kan, hösten samma år vi kommo hit, då er förträfflige bror — — — Men det är — det måste vara samme person, om hvilken Marcelle och jag just nu talade. Hvilken lycka! Nu får g underrättelse om min dyre Laurent. Välkommen, min herre, för herr de Champforts skull, och äfven för er egen, ty vi äro gamla vänner, tillade madame de Lestrelle och räckte honom sin hand med intagande behag; och Gavarnie nade bibehållit tillräckligt sransyskt galanteri för att kyssa de fina fingrarne, likaså artigt som herr de S:t Xist skulle hafva gjort. — Mitt barn, är inte detta förtjusande? Huru föga anade jag, min herre, då detta barn sände er att hemta abbå Bergerat, hvem hon så oceremoniöst besvärade. Berätta mig nu om min bror, — mår han il? När såg ni honom sist? Minns han oss, likasom vi minnas honom? Ah, hvad ni är lycklig, som är hans följeslagare och vän! Hennes klara ögon glänste af en rörelse, som var fullkomligt uppriktig, nu då omständigheterna hade återväckt hennes hågkomst af brodern, och Gavarnie blef rörd samt intagen. — Jag träffade honom några månader innan jag lemnade Amerika, madame. Under de sista åren ha vi varit mycket