Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1869, sida 2

radikala grundsatserna. I Tyskland anse sig republikanerna öfvertygade om, att det icke är Beust, utan den nordtyske förbundskanslern, grefve Bismarck, från hvilken hela denna scenförändring utgått, eller som åtminstone varit första anledningen dertill. I en korrespondens från Dresden till en af det franska tierspartiets organer heter det: Den preussiske kanslern är nu på det ifrigaste sysselsatt med att i tid uppresa en fördämning emot revolutionens stigande flod, isynnerhet som f. n. endast hofven i Berlin och Petersburg hållals fast vid de legitima principerna. Bismarck anser situationen såsom mycket farlig och lärer af denna anledning för helt kort tid sedan till en sydtysk 1 statsman yttrat: ,Om Preussen icke under år 1570 är färdigt med den sydtyska enheten, så ve oss alla! Republiken skulle i så fall hafva fulländat sitt verk, innan tre år voro förgångna! Det skulle onekligen vara ett nytt mästerstycke af grefve Bismark, måhända beundransvärdare än alla föregående, om han under innevarande år kunde förmå Beust att göra honom samma tjenster, som utrikesministern Rechberg gjorde år 1864. FRANKRIKE. i ,Sitcle offentliggör en adress, om hvilken der yttras, att densamma cirkulerar i hela Seinedepartementet och funnit talrika underskrifter. I densamma uppmanas de deputerade att följa Keratrys exempel och samlas samt sjelfva konstituera sig till lagstiftande församling den 25 Okt., ifall denna församling icke innandess afl: regeringen blir inkallad. Journal des: debats varnar för ett sådant steg, yttrande, att helt visst ingen skulle gilla, om man, för ett dröjsmål af 4 å 5 veckor till lagstiftande församlingens inkallande, ville beträda revolutionens väg. På slutet yttrar Journal des debats: ,,Om 20 eller 30 medlemmar af vensteru samlade sig i lagstiftande församlingens sal den 25 Oktober, skulle detta taga sig ut som en parodi på 1789 års stora händelser, och säkerligen framkalla mycket löje i landet. Pater Hyacinthe, som efter sitt utträdande ur karmeliterklostret, aflagt munkdrägten och begagnar den vanliga franska prestdrägten, har — efter afgifvandet af sin protest — haft flera öfverläggningar med erkebiskopen af Paris. Erkebiskoparne af Avignon och Rheims samt biskoparne af Chalons och Bayeux sägas skola uppträda för honom på konciliet, och patern har sjelf begärt att der få försvara sig ,inför de samlade kyrkofurstarne. Som man vet, ha de utländska tidningarne under loppet af flera år ofta varit konfiskerade i Frankrike. Ett förändradt behandlingssätt lärer nu förestå i detta afseende, hvarom meddelande skett i inrikesministeren. Likväl kommer att på samma sätt som hittills förfaras, om tidningarne innehålla ,,personliga anfall mot kejsaren; yttranden, som kränka nationaläran; anstötliga anekdoter ur höga personers privatlif, samt financiella meddelanden, som kunna förleda till ruinerande spekulationer. ITALIEN. Enligt officiella uppgifter öfver inkomsterna af qvarnskatten, ba dessa intill slutet af förra månaden endast uppgått till 10 millioner, i stället för, som varit beräknadt, 19 mill. Af 70,000 qvarnar ha 13, 000 inställt sina arbeten; af de öfriga 57,000 ha 24,000 icke betalt sina skatter. Finansministern hoppas dock, att ,,landet så småningom skall vänja sig vid denna skatt. OTO— — —92 SPANIEN. Både i Tortosa och Tarragona har det lyckats myndigheterna att lyckligen afväpna ,fribetens frivilliga; i Barcelona mötte deremot ett liknande försök blodigt motstånd. De frivilliga i sistnämnde stad vägrade att utlemna sina vapen, byggde barrikader och besatte en del byggnader. Sedan de flera gånger förgäfves uppmanats att ställa sig den meddelade föreskriften till efterrättelse, blefvo de kl. 10 på aftonen anfallna af trupperna och besegrade efter 4 timmars strid. Trupperna eröfrade barrikaderna och öfriga besästningar samt togo många fångar, hvilka fördes på krigsskeppen. EGYPTEN. Angående den Bakerska expeditionen skrifves från Alexandria den 5 dennes: Inom kort skall härifrån afgå den expedition, som af egyptiska regeringen utrustas under ledning af den bekante Samuel Baker, och som är bestämd att framtränga längs Hvita floden in i Central-Afrika. Vicekonungen har för afsigt att i bjertat af denna verldsdel förvärfva nya territorier, om hvilkas rikedom på naturprodukter af alla slag man hyser stora förväntningar. Baker, som berömmes för sin noggranna kännedom om förhållandena jemte en ovarlig energi, är upphöjd till bey och till guvernör — med de vidstracktaste fullmakter — för alla länder och områden, som han kan förvärfva åt det egyptiska väldet, öder om Gondokoro vid IIVita floden. Han är åtföljd af sin fru, som äfven varit honom följaktig under en del af hans förra upptäcktsresor, samt af en brorson, engelsk marinoificer, hvilken — i fall så skulle behöfvas — får mottaga befälet af sin onkel. Regeringen har ställt till hans förfogande 1,500 man elittrupper, hvilka han sjelf fått jåtskiljda, men jag anser för min högsta lIvcka att sammanträffa med honom, —