Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1869, sida 2

att den franska regeringen tagit steg iörer att försäkra sig om de utländska makter-s nas vänskap och välvilliga understöd under visså eventualiteter. Sednare, då kejsarens helsa åter blifvit bättre, togo ryktena en annan vändning. I demokratiska, sydtyska tidningar omtalades nemligen, att det icke allenast skett ett närmande mellan Ryssland och Frankrike, utan äfven mellan Österrike och Preussen, samt att diplomaternas mål icke var något annat än att i tid betrygga Europa mot ett förnyande af 1789 års revolution. Den radikala Frankf. Zeit. för den 26 dennes innehåller under titeln: ,, Varen uppmärksamma! — ett upprop till sina vänner och liktänkande, i hvilket den uttalar som sin öfvertygelse, att kabinetten i östra Europa (Österrike, Ryssland och Preussen) äro på väg att sluta sig tillsammans, likasom i den heliga alliansens tid, för att i förening motstå revolutionen, om den skulle upplyfta sitt hufvud i vestra och södra Europa, ja, att det redan vidtagits bestämda åtgärder för att omkring de städer i Europa, som i synnerhet anses vara smittade af de revolutionära idcerna, spänna ett nät af hemliga agenter, hvilka till sina regeringar skulle inrapportera allt, som der timade. Det faller af sig sjelft, att den tyska pressen — icke blott tidningar af radikal färg — närmast ha uppmärksamheten fästad på närmandet mellan kabinetten i Wien och Berlin. Den 24 dennes kunde man i åtskilliga af Wiens tidningar läsa mycket vidtgående diplomatiska kombinationer. Kejsaren af Österrike, hette det, hade insett nödvändigheten af att uppgifva tanken på en allians med Frankrike, samt att i stället närma sig Preussen. Beust skulle afgå från sin post som ungersk ministerpresident, grefve Andrassy skulle utnämnas till rikskansler och Giskra till österrikisk ministerpresident. Allt detta skulle ske, innan kronprinsen af Preussen kom till Wien, och hans besök der skulle få en ökad politisk betydelse derigenom, att äfven Rysslands blifvande kejsare, storfursten Alexander, och kronprinsen Albert af Sachsen samtidigt skulle inträffa i den österrikiska hufvudstaden. Österrikes försoning med Ryssland kunde likaledes betraktas som en afgjord sak, efter det Beust haft en sammankomst med furst Gortschakoff, och sedan grefve Chotek (förut österrikisk ambassadör i Stuttgart) Enligt andra berättelser skulle nemligen Beust icke afgå, enär det lyckats honom att åstadkomma en, frontförändring, d.v.s. 1 mA AD — — blifvit utnämnd till ambassadör i Petersburg. att närma sig de östra makterna för att i tid betrygga sig emot det oväder, som hotade att bryta löst i sydvestra Europa. Allt detta finnes uttryckt i korrespondenser till ,,Augsb. allg. Leit. I en korrespondens till , Köln. Zeit. från Paris skrifves: ,Det lärer hafva lyckats att åstadkomma en öfverenskommelse mellan Österrike, Ryssland och Preussen. Enligt rykten, som här äro satta i omlopp, skulle England och Frankrike hafva sin hand med i spelet. Det fattas icke mycket uti, att man åter bringar på tapeten kejsar Napoleons älsklingsid om en allmän europeisk kongress. Det lärer nemligen hafva lyckats den engelske utrikosministern, lord Clarendon, att åstadkomma en öfverenskommelse mellan makterna, både angående Sydtyskland och den orientaliska frågan. Att det är ett närmande mellan Wien och Berlin i görningen, bekräftas af berättelser från begge de nämnde städerna. Af en skrifvelse från Wien erfar man, att man i den österrikiska hufvudstaden, efter den preussiske kronprinsens besök derstädes, motser en sammankomst mellan konung Wilhelm af Preussen och kejsar Frans Josef. Äfven den omständigheten, att frih. Werthers förflyttning från Wien till Paris nu blifvit återkallad, betraktas af ,, Neue freie Presse som ett bevis på, att, bladet vändt sig, eftersom baron Werther nu icke längre är en persona ingrata vid österrikiska hofvet. I en ledande artikel för den 25 dennes anmärker nyssnämnde tidning: ,Vi bellöfva knappt säga, att vi med glädje skulle helsa upprättandet af ett uppriktigt vänskapsförhållande mellan Österrike vch Preussen. Vi ha alltid varit afgjorda motståndare till den fransk-österrikiska alliansen och förordat — under vissa vilkor — en öfverenskommelse med Preussen. Vi fordra af Preussen endast ärlighet, och intet annat, än att det skall låta den tanken fara att vid gynnsamt tillfälle ånyc öfverfalla och stycka Österu rike. Tidningen slutar dock med den anmärkningen, att man först måste känna något närmare och pålitligare om de nyaste, diplomatiska förhandlingarne, innan man kan fälla någon motiverad dom öfver deras värde och betydelse. Det republikanska partiet i Tyskland och Frankrike, som med stor uppmärksamhet följer denna sednaste vändning i den högre politiken, är, som redan blifvit sagdt, benåget att i närmandet mellan Europas östra makter se en fara för de gamare hakantekan kapten. Kom in emellertid och gör dessa I I