Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1869, sida 2

Kap. 4. En oväntad gäst. De sista orden hade knappt passerat madame de Lestrelles läppar, då en oväntad syn riktade hennes tankar åt ett annat håll. — Comment donc! fremmande komma genom trädgården! utropade hon och reste sig till hälften med strålande ögon. — Se, hvad är detta? Din far återkommer redan, åtföljd af — hvem är den der vackre unge mannen? Store Gud! Det är fremlingen, som vi träffade i morse. Se, mitt barn, de nalkas, de äro vid foten af trappan. Jag hör min mans röst. Marcelle blickade upp och såg sin fader samtala med fremlingen; han stod stilla vid det nedersta trappsteget och lade, medan han talade, sina långa, smala fingrar på sin följeslagares arm, — fingrar skapade för att hålla pennan och antydande den lärde, likasom fremlingens muskulösa hand förrådde en handlingens man. Marcelle hörde honom säga: — Min vän, hvad kan ni veta om saken? Ni lemnade Frankrike som barn, ni har nyss återkommit full af republikanska idcer, i förväntan att finna tyranni öfverallt, en gynnad klass, som nu gör ingenting och hemtar sina tillgångar trån dem, hvilka den envist förtrycker. Ni vill angripa detta och hundra andra orättvisor, och föreställer er folket genomträngdt af en allmän önskan efter jemlikhet och broderskap. Jag, som har lefvat omkring sjuttio år ibland dem, jag försäkrar er, att böndernas och borgrarnes förnämsta mål är att undgå utskylder. Ni har en nedslående lärotid att genomgå, min käre