Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1869, sida 2

athjelpå dettaå trångmål. De stora fabrikanterna reda sig någorlunda sjelfva; men den lilla industrien behöfde hjelp. (Hvad som menades med den stora eler lilla industrien framgick dock ej klart af tal:ns framställning). Vid den exposition, som nyligen hållits i Venersborg, hade tillgången på tillverkningar visat sig större än man påräknat. Främlingar hade ock frågat: ,hvarföre få vi ej se sådana varor i handeln? Svaret låg uti ett fel, som dock i sjelfva verket vore hedrande, hos vårt folk, att ej kunna puffa för, att ej kunna etalera sina varor. Så blir det lättare för konsumenter att förskaffa sig utländska artiklar än inhemska, så mycket mer som dessa sednare tillverkas i alltför liten skala, för att kunna blifva föremål för köpmannens spekulation. — Hvad vore nu att göra? Tal:n hade varit i förligenhet för svar på denna fråga, och hade derföre velat vända sig till Göteborg. Tal:n hade trott att om lokala expositioner anordnades, skulle köpmännen der kunna lära känna de tillverkningar, som kunde blifva föremål för spekulation. Associationer borde ock bildas mellan smärre industriidkare för att bereda större tillverkningar. Jernkontoret hade anslagit 100,000 rdr för beredande utaf afsättning åt svenska jerneffekter. Månne icke denna afsigt kunde förenas med ett exportbolag för afsättande af svenska tillverkningar i utlandet? — Slutligen vidrördes planen om en direkt ångbåtsförbindelse mellan Göteborg och Havre, hvarom talaren hört önskningar uttalas i Frankrike. En sådan förbindelse blefve isynnerhet då af vigt, derest en försäljningsbazar för svenska varor blefve upprättad i Paris. Ordet begärdes härefter af Hr D. O. Francke, som ansåg det vara nyttigt om de mindre industriidkarne förenade sig för att kunna åstadkomma större tillverkningar. men borde de då heldre uppgöra med något enskildt hus för afsättning af deras alster, än med ett exportbolag, utrustadt med en mängd tjenstemän. — Den direkta förbindelsen med Frankrike skulle näppeligen befrämja afsättning å svenska alster, utom trä och jern, enär den franska tullagstiftningen vore alltför prohibitistisk, men skulle snarare underlätta införandet af franska artiklar hit. Att bygga ångbåtar vore en affär, som tillhörde skeppsredarne. Hr E. Levisson ansåg associationer mellan mindre industriidkare nyttiga och nödvändiga. Endast härmed kunde man erhålla tillverkningar i tillräcklig gvantitet och af likartad beskaffenhet. Det som förlamar den mindre industrien nu är, att en beställning ej kan effektueras på flera månader, och då kan köplusten vara borta. IIr S. A. Hedlund redogjorde för det schweiziska exportbolagets grunder. Detta bolag hade visserligen bildats för att åstadkomma en afsättning at schweiziska alster i aflägsna länder, men detta skedde icke direkt genom bolaget och tycktes ej ens numera utgöra dess hufvudsakliga verksamhet. Bolaget vore ett stort handelsbolag, grundadt på en fond af 5 millioner francs, hvarmed det försedde med driftkapital från 10 till 50,000 fres unga köpmän, som ville slå sig ned i främmande länder, der de fritt drefvo hvilka affärer och med hvilka länders varor de behagade. — En svårighet med våra tillverkningar vore, att de ännu icke kunde tillverkas till nog låga priser att kunna täfla på utlandets marknader. Detta har framgått af löjtnant Annerstedts rapporter beträffande Asien, det har ock framgått beträffande Amerika genom de profver, som der blifvit förevisade, bland annat genom en medarbetare i Handelstidningen hr M. Rubensson, som också derom meddelat sig både skriftligen och mundtligen med fabrikanterna i Elfsborgs län. Hvad angår den egentliga husslöjden, så trodde talaren på dess existens och utveckling, i olikhet med de många, som anse att densamma måste gå under för fabrikerna. Den kunde nemligen förbindas med dessa, säsom fallet är med t. ex. nrfabrikationen i Schweiz, der tillverkningen af vissa delar är en husslöjd, under det de sammansättas på större verkstäder. Så vunne man arbetsfördelningens fördel med undvikande af fabriksväsendets kasernlif och slafveri. Samma förhållande råder i sjelfva verket i Mark, hvarest en god del af den stora väfnadsindustrien beror på hemarbete, som sammanhålles af de stora förläggarne eller sabrikanterna. Men olikheten är den, att när i Schweiz arbetarne bafva sin goda utkomst, så låta Marks rike förläggare sina idoga och skickliga arbetare svälta, och detta höjer hvarken arbetskraften eller arbetsskickligheten. För dessa fabrikanter vore det en lätt sak, att sjelfve upprätta törsäljningsmagasiner i Sveriges stora städer, men de hafva ej brytt sig derom, lefvande, såsom det tyckes, alltför mycket på traditionerna från skyddets tider, då man föredrog att söka skydd och hjelp från andra, framför den säkrare utvägen att söka hjelpa sig sjelf. Talaren omnämnde slutligen, att en svensk man, hr C. A. Ofverberg, vore sysselsatt med att öppna en försäljningslokal för svenska varor i London, hvilket utan tvifvel vore en god sak, likasom det äfven nog vore godt, om en sådan försäljning kunde åstadkommas i Paris. — Afven en permanent exposition i Göteborg skulle måhända blifva gagnelig. Så ämnade de anspråkslösa snickarne i Lindome öppna åt sig en utställningslokal i denna stad, sedan deras arbeten vunnit ett lifligt erkännande vid den i sommar hållna expositionen i Holland. Hr F. Lichtenberg hade vid resor i Tyskland erfarit, att många af vår husslöjds alster äro vida billigare än motsvarande tillverkningar i Tyskland, och trodde att de skulle finna afsättning, derest de blefve kända. För detta ändamål skulle sen permanent exposition härstädes af dylika alIster vara gaguelig, då köpmannen der finge tilltälle att pröfva hvad sont kunde blifva föremål för spekulation. Grefve Sparre adopterade lifligt den sednare såsigten. Han hade eljest tänkt att man borde Iförst börja med de smärre expositionerna, hvaraf 2 — —y0—— —