Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1869, sida 2

N UTRIKES. FRANKRIKE. Det tydligaste bevis på den stora omwälfning, som redan är sallbordad i detta and, är onekligen den nästan obegränsade pressfrihet, som inträdt efter amnestilekretets utfärdande. Att det nuvarande illståndet icke kan tortfara, utan till rsta skada för regeringen sjelf, medziva alla kloka politici; men frågan är, suru man skall kunna undanrödja det Dnda, samt om den konstitutionella lagiftningen skall vara i stånd att skydda samhället och regeringen mot de utsväfningar, hvilkas allvarsamma följder man endast alltför väl känner af Frankrikes föregående historia. En korrespondent i Paris till , Times (man förmodar den bekante orleanisten Prevost-Paradol) omtalar de nuvarande förhållandena på följande ,Ministerens oenighet och stridigheterna inom den kejserliga niljen påminna oss på ett oroande sätt om Latoutaines fabel om de tvenne röfvare, som slogos om en stulen åsna, under det den tredje röfvaren helt listigt kom och bortförde bytet. Denne tredje röfvare, som med brinnande begärlighet lurar på ett godt tillfälle, och som är fullt redo att begagna ett sådant, är ingen ringare person än den allmänna republik, som för närvarande uppslagit sitt hof i Basel och Lausanne, för att icke tala om Paris, der det efter amnestidekretets utfärdande råder fullständig pressfrihet, hvilken fribet det republikanska partiet begagnar på det skamlösaste sätt. Då jag läser en del af våra republikanska tidningar och i tankarne återkallar den franska pressens ömkliga tillstågd och kufvade ton för två år sedan, frestas jag ovilkorligen att tro, det en stor revolution hade förefallit. under det jag — mig sjelf ovetande — legat i djup sömn, samt att de tidningar, som nu föra ordet, icke tala om en herrskare, som ännu håller regeringstömmarne i sin hand, utan om en störtad regering och en tördrifven dynasti. Ivad som f. n. i tryck yttras om kejsaren, hans hof, hans lefnadssätt och hans regering, kan endast jemföras med hvad som skrefs och såldes på gatorna om konung Ludvig Filip under de dagar, som följde på Februarirevolutionen år 1548. Det är tydligt, att den nuvarande regeringen mycket nödigt på nytt skall tillgripa dessa pressförseelser, hvilket skulle vara utan nytta gentemot våra republikanska tidningars tilltagande styrka; amnestien är uppenbarligen inledningen till ett nytt regeringssystem, som vill försöka huru långt man kan komma med pressens absoluta frihet och strafflöshet. Jag är mycket långt ifrån att tadla det nya systemet, eftersom den gamla regeringen synbarligen misslyckats i sina fordringar på att genom embetsmännens ifver kunna åstadkomma någon allvarsam förändring i pressens hållning. Men det är ett obestridligt faktum, att den republikanska pressen — fri och folklig, som den är — skall blifva regeringens öfverman. Det är endast en tidsfråga, hvarom det kan vara tal, enär det är omöjligt, att någon statsinstitution i lande skulle kunna hålla stånd mot så våldsamma och hotfulla anfall som dessa. Den verkan, som der republikanska pressen här utöfvar, får icke bedö mas efter engelska förhållanden, ty i England bringar hvarje slags utsväfning sig sjelf i miss kredit, då deremot hos oss det alltid är den hög sta grad af djerfhet, som lockar mängden ocl oa ä