Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1869, sida 2

ben sina oroliga förfäder. Dessa, som hade tillbragt sin lefnad i fält eller vid hofvet och förtryckt sina vasaller, skull helt visst hafva missbilligat den oförarg. lige lärde, hvilken nervöst ryggade till baka från beröringen med mindre förfinade själar än hans egen. Endast en djur harm och åsynen af oursäktlig orättvisa kunde hafva förmått honom att uppträda som cagoternas försvarare. Det kostade honom en stor ansträngning att utsätts sig för det hat, som detta ådrog honom men huru mild den gamle mannen än var så upplifvades hans kraft likväl genom åsynen af orättvisa och förtryck, likason kallelsen till vapen, då fienden var nära hade upplifvat hans förfäder. Men anblicken var så smärtsam, och det grämde honom så mycket, då hans ansträngningal att förbättra verlden misslyckades, att har uppbjöd allt för att icke se eller höra hvad som föregick utom det hem han hade skapat åt sig. Familjelifvet var ej lyck igt i Frankrike vid denna tidpunkt; mer här och der funnos några fridfulla her iknande slottet Lestrelle, der egaren lefde sysselsatt med antiqvariska forskningar växter och lamm, med en glad och förtjusande maka, trettiosex år yngre är mannen, samt sin dotter Marcelle, hvilker ör ett par månader sedan hade återkommit från klostret, der hon blifvit upp: fostrad. Samma dag, då den fånige Pierrous elaka streck hade väckt en sådan uppståndelse inom församlingen, hade madame de Lestrelle och Marcelle, efter sir återkomst från kyrkan, tagit plats i den stora salongen mot trädgårdssidan. Denns salong sträckte sig utefter hela huset: