Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1869, sida 2

tvinga det mellanliggande Hessen-Darmstadt att sföolja samma exempel, skulle göra Preussen till Frankrikes uteslutande granne ända från Belgien ned till Basel. Under nuvarande förhållanden skulle detta steg för Frankrike vara liktydigt med en casus belli, icke blott för det napoleonska Frankrike, utan äfven för det föryngrade, nya Frankrike. Det gäller här icke att undersöka, huruvida Frankrike har rättighet att blanda sig i de tyska förhållandena eler ej; denna fråga skulle endast då komma i betraktande, om situationen fordrade ett hastigt åstadkommande af den tyska enheten till hvarje pris, och om det således gällde Sydtysklands vara eller icke vara. Men detta är fför ögonblicket icke fallet. Baden är redan nästan så preussiskt, som det kan blifva, utan att bära Preussens namn; dess regentfamilj är preussisk, dess ministrar äro preussiska, dess kamrar äro preussiska, dess soldater äro preussiska. Hvad brådskar det då med att bringa landet under det svart-hvita banret? Vi vilja ännu antaga, att ryktet om Badens anslutning till Nordtyskland varit förhastadt, och att planen varit en missräkning, si det man hoppades på den stora oreda, som skulle uppkomma genom kejsar Napoleons död. Vi vilja ännu hoppas, att det från Berlin skall gifvas order att hålla inne med agitationen i Baden, och att regeringen i Carlsruhe — innan det blir försent — öppnar sina ögon för de faror, hvari den genom ett sådant steg skulle störta sitt land och hela Europa. En af Tysklands namnkunnigaste teatrar, vid hvilken många konsthistoriska minnen äro fästade, hofteatern i Dresden, blef den 21 dennes, såsom förut är meddeladt, lågornas rof. Elden utbröt kl. 12 middagen, under det skådespelarne voro samlade till repetition, och grep genast omkring sig med så stor våldsamhet, att byggnaden, trots dess belägenhet på en fri plats invid Elben, icke stod att rädda. Man fruktade en stund, att lågorna skulle fortplanta sig till den närbelägna katholska hofkyrkan och det kungliga muscet, men genom det lugna vädret lyckades man. rädda dessa byggnader. KI. 5 e. m. var hela det inre af teatern förtärdt af lågorna; endast de nakna murarna stodo qvar. I ett telegram från Dresden heter det, att elden uppkommit genom oförsigtighet, i det en af betjeningen lärer kastat en brinnande svafvelsticka, hvarigenom flera med benzin genomdränkta föremål kommo i brand. Släckningsförsöken måste snart uppgifvas, ty få minuter efter brandsignalens gifvande bröto lågorna ut genom taket. Konung Johan och hans son, Georg, inträffade med extratåg från Pillnitz till brandstället. ÖSTERRIKE. I Böhmen har striden mellan det czekiska och tyska partiet åter utbrutit med samma häftighet som förr, med anledning af supplementvalen till landtdagen i Prag. Det skall nemligen väljas nya deputerade i st. f. de 84 czekiska landtdagsmedlemmar, som den 22 Augusti 1868 nedlade sina mandater, efter att förut genom en deputation hafva öfverlemnat åt landtdagsmarskalken den bekanta , deklaration, i hvilken Böhmen fordrar en politisk och statsrättslig sjelfständighet till samma omfång som Ungern. I de tysk-österrikiska tidningarne — t. ex. ,, Neue freie Presse — klagas öfver den ,,oerhörda terrorism, som czekerna utöfva i de distrikter, der de hafva majoriteten. Det är, som bekant, tyskarnes gamla taktik och vana att öfverallt klaga öfver förtryck och terrorism, der de icke sjelfva kunna komma till makten. Det czekiska partiet har den 20 dennes utfärdat ett valmanifest, som återupprepar de vigtigaste punkterna i deklarationen at Augusti 1868. För att om möjligt öfvervinna det motstånd, som de slaviska befolkningarne i de cisleithanska länderna hysa mot riksförfattningen af December 1867, och som ständigt gifver sig tillkänna vid landtdagens val af deputerade till riksrådet i Wien, bar inrikesministern Giskra — näst Beust den mest betydande och mest energiske man i ministeren — sändt en cirkulärskrifvelse till samtliga ståthållare i de westösterrikiska provinserna, i hvilken regeringen tillkännagifver sig vilja taga initiativet till införandet af direkta val till riksrådet (i st. f., som hittills, val af de särskilda landtdagarna), samt att den skall förelägga landtdagarna en del detaljerade förslager angående denna reform. FRANKRIKE. Det har i dessa dagar i Paris förefallit en händelse, som gjort stort intyck på befolkningen, och som utan tvifvel skall verka längre än för ögonblicket. Priorn för karmeliterna i Paris, den bekante och utmärkte predikanten i kyrkan Nötre-Dame, påre Hyacinthe, har nemligen nedlagt sitt embete och lemnat sitt kloster, emedan karmeliternas öfvergeneral i Rom lyssnat till jesuiternas råd och ålagt Hyacinthe att förändra sitt frisinnade språk eller iakttaga tystnad, hvilket strider mot hans samvete. Den frimodige paterns svar till öfvergeneralen lyder sålunda: Under de fem åren af min embetsutöfning i