Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1869, sida 1

Från Berlin. (Korresp. till Handelstidningen.) Berlin den 16 Sept. 1869. Mellan dessa rader och mitt sednaste bref ligger en resa, som jag företagit genom Edert fädernesland. Pet kunde lätt hända mig att falla in uti en entusiastisk stil, då jag ville skrifva om denna resa: de älskvärda bekantskaper, hvaraf jag hade att glädja mig, det underbara behag, hvarmed de svenska landskaperna öfverraska oss mellan-europer, de angenäma intryck, hvilka jag rönte öfverallt af land och folk, allt skulle dertill erbjuda mig den angenämaste anledning. Men min önskan att på detta vis ådagalägga min tacksamhet stäfjas genom en varningstafla, som alltid står mig för ögonen. De stackars tyska skriftställare, hvilkas namn lysa emot mig på denna tafla; hvad hafva de derför att de tillryggalade och beskrefvo sin resa genom Sverige med rosenfärgade synglas? Hvem ler icke, då den ene at dem afidel respekt för de svenske skandinavernas ädla sinnelag och eleganta väsen söker göra oss stackars tyskar troligt, atti Sverige är allt som lyser idel gediget silfver, framför allt äfven bordserviserna å jernbaneoch andra restaurationer; och när en annan at respekt för det svenska folkets krigiska dygder betraktar och betecknar badanstalten vid Göteborgs hamn såsom ett bålverk till landets försvar? Nej, jag vill akta mig att doppa min penna i dessa herrars entusiasm. Men ,,en hvar sitt, säger vårt preussiska valspråk, och derföre erkännande åt allt, som förtjenar erkännas. Sedan 10 år hade jag icke sett Sverige. Betydande förändringar ha under denna tid försiggått. I de mest olikartade grenar af samhällslifvet kunde jag iakttaga de väldiga framsteg, hvilka landet gjort under ledningen af upplysta, verksamma och framåtilande män. Inom ett årtionde hafven I byggt jernbanslinier, med hvilka Ni, när miltalen jemföras med befolkningens täthet,