Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1869, sida 1

så kan han ju möjligen komma in i första kammaren, der han kanske känner sig bättre hemmastadd. Friherre Knut Bondes val i Södertörn i stället för rektor Siljeström är nu definitivt. Det var ) skada, att representationen skulle gå miste om en så utmärkt förmåga som hr Siljeström och hofvet om en så utmärkt eötverstekammarjunkare som friherre Bonde. Beggedera få dock trösta sig så godt de kunna. Baron Bondes pluralitet är stor, slika stor som hans popularitet i Sorunda, Åder han erhöll alla rösterna och der valmännen på senaste tiden haft några rätt angenäma festdagar, som ej så lätt skola glömmas. Etter hvad man i dag berättar, nar det landstinget bereda sin ledamot friherre Bonde en öfverraskning genom att utse honom till medlem af första kammaren, efter det presidenten Almqvist afsagt ssig sin plats der. Då blefve dock den ena villan värre än den andra — men frih. Bonde är bestämd af sig, det är ju klart eftersom han afsade sig hofvets tjenst för folkets, och vi räkna således på att ånyo Ifå höra prof på den ädle friherrens viltalighet, möjligen också bevittna en dust med friherre Liljencrantz t. ex. — Det vore stor synd om ej Liss Olof Larsson blefve vald; han har fått en sådan smak för riksdagar, lär han förklarat, och man har ju svårt att tro, det hans egen far, Liss Lars Olsson, uppträder som kandidat, enligt hvad man vet berätta; nej, bort det, Leksands-Noret vet nog att värdera hr Liss, han hör ju till kammar-pelarne, han liksom Medin m. fl. Tänk, att den här gången ha valmännen visat sig mycket afvoga mot klockare; hr Jöns Rundbäck kom in, men hur gick det med hr Rosenberg? Och för kronolänsmän hysa de heller ej sympatier; hr Orre afgick, och bättre går det väl inte för hr Ljungmarker, efter hvad det berättas — nej, konungens befallningshafvande tyckas vara mera en vogue, tre tills dato, det är mer än nog. Vårt landsting, d. v. s. Stockholms läns, är som sagdt samladt. Förr i tiden gick man upp en stund och hörde på törhandlingarne och hur grefve Liljencrantz förde ordet: man hade en stunds nöje att se på hur den ärade landstingsmannen X. lurade af under diskussionerna och vaknade blott när ordföranden dret klubban i bordet för att stadfästa besluten. Men nu är det annat, nu är vakenheten allmän, och när man i går gick upp i landtbruksakademiens lokal, der mötena hållas, så var det blott för att få se segraren och den besegrade, friherre Bonde och hr Siljeström; men så fick man höra, att hr Siljeström ej gitter vara i sällskap med frih. Bonde, och så gick man igen, eftersom man i alla fall ej var inviterad till hr Stråles lysande middag. Mosebacke med teaterhuset och allt gick i går under klubban för hr Wallmans konkursmassas räkning, men derför behöfver ej det herrliga Mosebacke gå förloradt för Stockholm och Sverige; det måste bli hvad det är, ja, det finnes anledning tro, att det i andra händer skall bli något verkligt storartadt, så säges det. Teaterhuset inropades af skeppsklareraren Flygarsson, men man tror sig veta, att det var för hr Zetterholms och ett par medintressenters räkning. IIr Zetterholm var närvarande, men han ,bjöd ingenting, inte så mycket som ett ,stickord kom öfver hans läppar, och när det till 206,000 rdr saluvärderade teaterhuset slogs bort för 161,000 rdr, tycktes det som om han ej brydde sig mer om N:o 1 i qvarteret, Ormen mindre än ,,det som aldrig var, och dock gingo trädgård och terrasser m. m. i slaget — med ett ord, allt som så länge varit vår stolthet. Men, som sagdt, vi hoppas för visso, att detta ej måtte vara något olycksslag för Stockholm, det der slaget i stadens auktionskammare, ehuru klubbslag alltid kännas hårda nog. Velocipederiet torde ej hafva någon längre framtid, här i staden åtminstone, det har ej blifvit, hvad man en tid trodde, en ,sport, det har urartat, och få äro de som man kunnat kalla ,gentlemenriders-. Som sagdt, få äro de, och några .Missiggänger, några ,frigjordte barbeersvende, några tjenstfria medlemmar af — eti par ögon så blå som blomman, hvars namn hon bar.