Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1869, sida 1

28—44 — Huru! Törs ni inte njuta at vatten, som hvarje fågel kan dricka af? — 0, de säga att vårt vidrörande förgiftar det, och i staln ha vi vår egen källa, men jag förgicks af törst, och det är ännu långt till bergsbäcken. — Bor ni inte i stan? sade fremlingen, i det han hopvek ett stort blad, hvilket han fyllde med vatten och räckte henne. Hon betraktade honom med obeskriflig förvåning och glömde sin törst för ett ögonblick. — Vill ni inte dricka? Hennes svar var att närma sin täcka mun till den improviserade koppen samt tömma den i ett tag; då fremlingen derefter ämnade kasta bort bladet, fattade hon det hastigt. — Jag skall gömma det — för beständigt! utropade hon, — En, som ej tillhör vårt folk, har gifvit mig att dricka! Ah, hvad det gör mig godt att veta det! — Hvad är ert namn, min vackra flicka? frågade fremlingen, rörd af detta oskyldiga glädjeutbrott. e veronique, svarade hon och uppslog