Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1869, sida 1

med skammen. Derföre råder jag dig, pojke, att icke flyga högre än vingarne kunna bära och att, om du vill bli jordbrukare, först och främst beflita dig om att bli en bra arbetare. Allt högmod går för sall, och lättja föder sattigdom; glöm icke det. — Nina tankar äro icke högmodiga, kära far — sade Pelle nedslagen — jag tycker blott att det är bra hårdt att gå som dagakarl eller torpare och derför önskade jag bli inspektor. Jag skulle nog arbeta lika bra för det — ja mycket bättre; ty jag arbetade då med gladt och förnöjdt sinne, hvilket jag icke kunde göra om jag ginge som dagakarl. — Bra taladt, pojke — sade fadren. — Tycker dock icke om slutet. Menniskan bör vara förnöjd med den ställning Gud gifvit henne och icke fåfängt sträfva efter ett mål, som hon ej kan ernå. Dermed vill jag dock icke ha sagt att du ej kan bli inspektor. Tvertom är jag öfvertygad om att det genom redligt arbete nog skulle lyckas dig. Men jag ville blott säga att, ifall Gud annorlunda beslutade, du derför icke skulle gå mindre nöjd till ditt arbete. Arbetet är menniskans högsta goda och ingen bör försumma det eller vara missnöjd med det, hurudan ställning man än har. När jag var i dina år skattade äfven jag rikedomen högst; men så lärde jag mig att arbeta och vara nöjd — och Gud styrde allt till det bästa. Många ha det väl bättre än jag, men få äro nöjdare med sin lott. Tärne tystnade. En lång stund satt han liksom försänkt i djupa tankar. Slutligen såg han upp, drog ett långt rökmoln ur pipan och fortfor: