Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1869, sida 2

står blott i andra rummet, under det att det första intages af de materiella intressena, som hänvisa dem på en slutlig förening med Nordstesvig. Tidningen fullföljer sitt hyggliga och uppriktiga program med öljande ord: Från det ögonblick en sådan förening fullbordas her visserligen det lilla Dani mark upphört att existera såsom sjelfständigt europeiskt rike, ty så skulle dess öfriga beståndsdelar, öarne Sceland och Fyen, falla till Sverige, för att förenade med det och Norge bilda ett stort (2) skandinaviskt rike, som ju sedan länge är de nordiska patrioternas dröm, om de också kanske skulle önska det i en större utsträckning än det skulle vara utan Jutland och Slesvig. Vi hafva i sanning icke blifvit många gånger så öfverraskade sam vid denna naiva förklaring af, Staatsbärger-Leitung, hvilken väl må kallas ,en skön själs bekännelse. Tidningen börjar sitt uppträdande i saken med yrkande på traktaternas helgd och samvetsgranna uppfyllande, förordar så en åtgärd, kverigenom det skulle blifva Preussen lätt att uppfylla dessa hederns och samvetets bud, samt vänder derefter saken så, att den förordade älgärden afeer ingenting mer eller mindre än att beröfra ssd bio innevånare likasom för slesvigarne sjelfve Danmark t Noråslesvig och derefter Jutland med åtskilliga öar, erbjudande Sverige att taga återstoden. Detta var således meningen med det vackra talet! Tidningen tillägger, gentemot en uppsats i Göt. Hand.u, att långtifrån det en och annan qvadratmil mer eller mindre är för Tyskland likgiltig, så är tvertom Nordslesvigs fortfarande förening med Tyskland af utomordentlig vigt, ,,då det lilla Danmarks existens, som genom den lösning vi ha för ögat måste förr eller sednare upphöra — och det till fördel för såväl Sverige som Tyskland — just utgör den skiljemur mellan den germaniska stammens folk, hvilken den svenska tidningen så mycket beklagar och hvars skyndsamma nedrifvande den anbefaller. .Staatsbärger-Zeitung torde lätteligen inse, att om Nordslesvig eger den betydelse som bladet tillägger detsamma, så blir det så mycket angelägnare för Danmarks sjelfständighet, att bestämmelsen i Pragerfredens 5:te artikel blir samvetsgrannt uppfylld. Och denna Danmarks sjelfständighet betraktas af hvarje svensk man lika vigtig som vår egen. Vi hafva icke varit med om någon polsk delning och hafva derför ingen smak, utan betrakta fortfarande, i vår enfald, en stat, med en bestämd nationalitet, med ordnade, egna styrelseoch rättsförhållanden, med ett sjelfständigt, under århundraden utveckladt samhällslif, såsom en organism, hvars lif förstöres, när man börjar från densamma plocka den ena lemmen efter den andra, för att slutligen stycka sjelfva bålen. Sådana våldshandlingar bafva vi i Sverige växt ifrån — det hör till vår civilisation — och vi skulle önska att man i Tyskland också hunnit derhän. I annat fall skall åtminstone för oss den omtalade ,, tyska civilisationen icke hafva någon lockelse. Något kompaniskap för Danmarks delning, likasom man hade för Polens, kan Preussen således icke påräkna från Sveriges sida, vi bedja vår tyske kollega vara derom fullt förvissad. Blotta anbudet härom skulle vara oss en grof förolämpning, derest det komme från ett häll, der rättsbegreppen vore något annat än en fras eller ett skrymteri. Det kan emellertid hända ,, Staatsbirgerleitung, att den af honom förordade fria omröstningen i Nordslesvig tager en annan vändning än han förmodat, eller att befolkningen der verkligen visar sig vara dansk till börd och håg. Hvad vill han då göra? Skall han acceptera denna sakens utgång eller ej? Innan man kommit på det klara dermed lärer det väl vara bäst att uppskjuta planerna på Danmarks delning. Vi hoppas emellertid att, sedan en tysk tidning lagt i dagen alla farorna af likgiltighet i detta hänseende, Nordslesvigs befolkning skall framträda med en så fast, enig och stark opinion, att någon osäkerhet icke längre kan förefinnas beträffande denna landsdels verkliga nationalitet och önskningar. Då har , Staatsbirger-Zeitung åstadkommit en vigtig politisk handling, väckande densamma till lif genom sin första lättsinniga uppsats, och gifvande henne en större kraft genom sin derpå följande cyniska tolkning af de egna förhastade orden. En författare i Nerikes Allehanda uttaå tal om den vid åtskilliga folkmöJ 2 0 T— ÖWIJ42.