Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1869, sida 1

Göteborg d. 10 September. Vårt land har väl med denna veckas utgång, efter de många vackra dagar, som nu länge följt på hvarandra, i ladorna inbergat en af de rikaste grödor vi erhållit sedan lång tid tillbaka. Man torde tillochmed kunna säga, utan fara för misstag, att det är den rikaste gröda vi någonsin inhöstat. Ty landets odling har under det sista årtiondet mycket tilltagit, både till omfånget och jordens bättre brukning, hvarförutan vi belt visst icke hade uthärdat de sednaste svaga åren så pass helbregda som det nu skett. Genom fjolårets långa höst hann landtmannen väl bereda sin jord för en stor höstsådd, med mycket godt utsäde. Så hafva vi i år skördat både hvete och råg i betydliga qvantiteter, då afkastningen af de besådda vidsträckta rymderna varit nästan öfverallt god. Äfven inbergningen af höstsäden har, på de festa orter, försiggått lyckligt. Likväl torde, i några landsändar, rågens vigtighet ej komma att blifva öfver medelmåttan, troligtvis till följd af det regn, som föll under blomningstiden. Vårsäden har öfverallt stått vacker och lofvat en rik skörd, till dess detta löfte blef grymt besviket, hvad de nordligaste delarne af landet angår, genom de inträffande frostnätterna i slutet at förra och början af denna månad. Denna olycka har blifvit ett moln på den klara himlen, men vi böra dock trösta oss med, att utsträckningen, efter hvad man ännu känner, ej varit alltför stor. Der säden hunnit mogna före frostens inbrott, har den lemnat en både rik och vacker gröda, som blifvit väl inbergad. Lägg härtill en mycket god höskörd jemte en lofvande afkastning af rotfrukter — och jorden har, på alla produktionens fält, uppenbarat en kraftig växtlighet, hvars frukter fylla odalmannens lador. Då vi mer än en gång framhållit hvad ,ett godt år betyder; då vi visat huru, jemförda med dess värden, alla andra belopp blifva ringa, så ligger deri en häntydan på betydelsen af det skördeår, som nu är inne. Här möta oss värden om flera tiotal af millioner, af hvilka naturligtvis det aldramesta ingår omedelbart i konsumtionen, så att menniskorna få i första rummet en bättre och kraftigare föda än förut. Derpå följer konsumtionen på andra områden, för kläder, bohag m. m., hvarigenom afsättning öppnas för industriens alster. På samma gång ökas också förbrukningen af sådana artiklar, som sätta oss i beröring med främmande länder, i utbyte mot de artiklar de emottaga från oss. Så uppstår slutligen öfverskottet för detta utbyte, 1. v. s. för exporten, hvilket visserligen ir blott en ringa del af produktionen, men ikväl af stor betydelse. Ändteligen afsäter sig från hela denna näringsprocess ett belopp, som bildar samhällskroppens så