versättning från någon mer eller mindre lättläst författare, ett företag som under ännu rådande förhållanden kan åtminstone ses från flera sidor; utan här rör sig saken helt enkelt på eftertryckets, den litterära stöldens område. Som bekant ha Fredmans epistlar och sånger flera gånger i sednare tider omtryckts i Kjöbenhavn, något som visserligen ej förnärmat någon enskild persons, men dess mer svenska folkets litterära eganderätt: men att man i Danmark skulle gå så långt som i detta fall skett, hade väl ingen trott, som hört danskarnes upprepade yrkanden på en skandinavisk sammanslutning. Tidpunkten för en sådan litterär örfil kan ej vara sämre vald än just nu, då förbrödringen mellan de båda folken fått en ny och betydelsefull utgångspunkt, och särskildt kort efter det en nordisk språkkongress sammanträdt i syfte att, utan förgripelse på egendomligheterna hos språken, undanrödja de yttre olikformigheter, hvilka försvåra folkens ömsesidiga begripande af hvarandras skrifter. Det är bekant att bokhandelsförhållandena mellan de båda rikena ej ännu äro fullt tillfredsställande, och att särskildt priset på danska böcker i allmänhet försvårar deras spridning hos oss, hvilken omständighet i hög grad bidragit till öfversättandet af danska böcker i Sverige. Det betydligt lägre svenska bokpriset har emellertid icke hindrat ett ganska betydligt öfverflyttande till danskan af våra litterära alster, och härom är ingenting att säga, så länge ej någon mellanrikslag i detta fall stadgats. Men, vi upprepa det, här ir fråga om rent eftertryck, något som dock från äldre tider ansetts såsom ett skamigt förgripande på eganderätten, och hvilset nu icke allenast förbjudes inom alla ordnade samhällen, utan äfven mestadels ir förhindradt olika europeiska stater emelan genom särskilda statsliga öfverenskommelser. Man hade således i Sverige icke väntat ett så ohemult förakt för hvad ofsentlig anständighet i ett fall sådant som letta kräfver, om ock, som sagdt, någon bestämd lag ännu ej stiftats. Med päpekande af sakförhållandet har ins. åsyftat, lels att väcka allmänmeningens uppmärksamhet på detta i sin art ensamma förök, dels ock att ge en ytterligare påmintelse om behofvet af att skyndsamt geromföra de förslag till stadganden, som i råga om litterär eganderätt nordens länler emellan redan föreligga. Ämnet är af ;ögsta vigt för vår litteraturs framtida uteckling och får icke med likgiltighet förises, hvarken hos oss eller hos våra skanlinaviska bröder i grannländerna.