Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 september 1869, sida 2

Vattenoch brödstrasfet. Nyligen har i bokhandeln utgifvits en broschyr, utgörande ett utdrag ur en i medicinska tidskriften Hygiea införd uppsats af d:r Axel Lamm i Stockholm angående vattenoch brödstraffet. Denna broschyr förtjenar synnerlig uppmärksamhet, enär den lemnar en utredning angående en af de mest barbariska bestämmelser, som från äldre tider qvarstå i vår lagstiftning. I sin broschyr visar d:r Lamm, huruledes späkning på vatten och bröd i den äldre katolska kyrkan till en början först utgjorde en frivulig späkning, men sedermera blef en botgöring, som af kyrkans tjenare ålades den felaktige. Inom den svenska lagen förekommer den för första gången i Magnus Erikssons , Gårdsrätt, hvilken blott gällde konungens hof. Vattenoch brödstraffet gällde således blott — hofmän och krigare. Såsom allmän straffbestämmelse intogs den först i 1734 års lag. Redan år 1832 föreslogs emellertid af en lagkomit förändring af detta straff. Högsta domstolen liksom äfven lagberedningen af 1844 yttrade sig ännu senare emot detsamma, men följden blef endast den ringa lindring, som af 1864 års strafflag bestämmes. Förf. påvisar derefter de skadliga följder som vatten-och brödstraffet har och enligt hygieniska grunder ätven måste ha för den straffades helsa, icke blott under strafftiden utan troligen i många fall äfven under hans kommande dagar. Det är egentligen bristen på koksalt (ehuru sedan år 1850 brödet för de med detta straff belagda är af samma slag som öfriga fångars, hvilka likväl dessutom erhålla tillräckligt salt i sin föda), som föranleder de betänkliga rubbningar inom organis