Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 september 1869, sida 2

i i första rummet öfverklagat, nemligen styrelsens fortsatta eflorter att hålla vexelcursen alltför hög, hvartill styrelsen icke ir tvingad af reglementet. Hvad åter beträffar inskränkningen af ånerörelsen, med anledning af den mealliska kassans förminskning. så ålägger reglementet styrelsen ingalunda, att i första rummet vidtaga en sådan åtgärd. Fastmer framgår det af reglementets både ordalydelse och anda, att andra åtgärder höra först försökas, såsom försäljning af obligationer, upptagande af lån, beredande af kreditiv, m. m. Vi känna ej — tack vare den hemlighet, hvari dessa transaktioner anses böra insvepas — hvad bankstyrelsen i denna del försökt, men tydligt är det oss, att försäljning af obligationer äfven till lägre kurs än den alltför höga, hvartill de äro i bankens räkenskaper noterade, bör föredragas framför den rubbning i det allmänna affärslifvet, som är förbunden med lånerörelsens inskränkning. I det ena fallet kan någon förlust uppstå för banken, som inköpt obligationerna till högre pris; i sednare fallet uppstå åter stora förluster för landet. Och riksbanken är, märk väl, icke en enskild bankinrättning, utan rikets. Är det emellertid så, att reglementet i detta hänseende binder styrelsen vid ett oriktigt förfarande, så bör det vara styrelsen i första rummet angeläget, att deri söka vinna ändring. Då vi, såsom stöd för det antagande att styrelsen ej behöft eller bordt inskränka ånerörelsen, hänvisat till reservfondens höga ståndrvukt, så anföres af författaren D. A. deremot, att den s. k. reservionden betyder ingenting annat än riksbankens obegagunade sedelutgifningsrätt, hvilken icke får begagnas, när bestämda föreskrifter derför lägga bhinder. i IIvilka dessa föreskrifter äro, upplyses dock ej af Dagligt Allehandas försattare. Han nöjer sig med att yttra: ,,Om således sedelutgifningsrätten är aldrig så stor, få fullmäktige dock icke förbise sitt dliggande att vid metalliska kassans fortgående förminskning ställa sig reglementets 27:de 8 till behörig efterrättelse, d. v. s. inskränka lånerörelsen — en åtgärd, som icke läter sig förenas med att i rörelsen utsläppa i reservfonden befintliga sedlar. Detta är ett bevis, som i logiken kallas ypetitio principii. Vi hafva antagit att länerörelsen icke behött eller bordt inskränkas, och Dagligt Allehanda utgår från den förutsättningen att detta bordt ske. Och reservfondens ställning betyder mycket i fråga om denna saks bedömande. Har nemligen banken en ringa obegagnad sedelutgifningsrätt, så måste ban vara vida varsammare, än om han har en stor: sådan. Till reservfonden höra utomdess medel, som äro verkliga tillgångar för utlåningen, då nemligen dit, enligt reglementet, öfverföras: inbetalningar å lån, återbetalda silialbanks-försträckningar, inbetalningar å obligationer, inflytande vinstmedel, m. m. Det lärer väl något betyda för lånerörelsens fortgång eller inskränkning, om dessa tillgångar utgöra några millioner mer eller mindre. D. A. erinrar vidare om att den allmänna diskontens tillgångar äro beroende af den för dem en gång fastställda fondens belopp. Derom äro vi alldeles icke okunnige, då vi alltid ogillat denna stipulation. Men saken beror härvid uppå den omständighet, som Dagl. Alleh:s författare icke upplyst, nemligen huruvida det fastställda beloppet varit taget i anspråk, eller huruvida man icke äfven här företagit sig att ,inskränka lånerörelsen. Dagligt Allehandas författare förklarar med säkerheten af en auktoritet, att vår uppgift, det lån härstädes icke utlemnats förr än 4 å 5 månader efter beviljandet, varit .öfverdrifven. Den må väl synas vara det, så orimligt är förhållandet, men att den icke är det, derom hade Dagligt Allehandas författare kunnat vinna upplysning hos bland andra bankoombudet vid härvarande lånekontor. Hvad vi i detta ämne anfört har alltså icke blifvit i minsta mån vederlagdt genom de officiösa artiklarne i Dagligt Allehanda, hvilka endast varit egnade att tydligt ådagalägga de falska föreställningssätt, som ännu råda inom flera grenar af riksbankens förvaltning, föreställningssätt, hvilka äro — vi medgifva det — traditionella, men öfver hvilka en sednare tid dock kastat det ljus, att en man med öga något öppet för det sanna och rätta, aldrig borde kunna längre vidhålla dem. Ty saken är ju i verkligheten ganska enkel, blott man lyckats skingra för sig och andra den nimbus, hvari vårt bankväsen blifvit så länge insvept. Vattenoch brödstraffet. Nyligen har i bokhandeln utgifvits en broschyr, utgörande ett utdrag ur en i medicinska tidskriften Hygiea införd uppsats af d:r Axel Lamm i Stockholm angående vattenoch brödstraffet. Denna broschyr förtjenar synnerlig uppmärksamhet, enär den lemnar en utredning angående en af de mest barbariska hestämmelser. som från äldre tider