Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1869, sida 2

och karakterens vägnarFramför allt ligger det dock vigt uppå, huruvida de tillhört landtmannapartiet och der varit ,pålitliga eller ej. Detta är skriftens allmänna karakter. Ett och annat undantag finnes, då troheten mot landtmannapartiet och protektionismen ej varit nog, och det är då mannen gått för långt i sparsamhetsifver; men dessa undantag äro sällsynta. Den läsare, som i denna skrift vill finna någon ledning för sitt bedömande af andra kammarens ledamöter, blir alltså derpå bedragen. Men deremot eger den ett visst intresse deri att den visar, huru sakerna och personerna betraktas och behandlas från det s. k. landtmannapartiets högre synpunkter. Ty det är klart att skriften utgått från detta håll. Den kan ej vara skrifven af någon annan än en person, som egt förteckning på alla detta partis ledamöter samt fört noga bok och räkning på deras vota inom partiet. Det hindrar likväl ej denne person att hafva öfverlemnat pennans förande åt någon ,skrifkunnig vän, för att kunna två sina händer och försäkra sig ej vara författaren. Denna taktik begagnades redan under den första riksdagen med en brochyr, som uppgafs härflyta från ,,en orepresenterad, oaktadt den verklige gerningsmannen var en ganska känd representant. Så förklarar äfven författaren till Riksdagens. män, att han , lika litet tillhör kammaren som han tillhör något särskilt af de der; uppträdande partiernak. Denna sats kan dock vara sann: han tillhör lika litet det ena som det andra, emedan han tillhör, båda. Sådana advokatoriska vänningar äro vänliga på den sidan. Det ingår ej i vår afsigt alt närmare; visa huru skeft och rentaf dumt förf:n ofta bedömt de personer han genomgår; huru han nära nog ignorerar personer, som haft stort inflytande, t. ex. hr Indebetou, hr G. v. Proschwitz m. fl., under det han ordar vidlyftigt om andra, som föga betydt, samt huru han, trots den ledning; han haft af riksdagarnes protokoller, tillskrifver personer äsigter och satser, som äro motsatsen till hvad de uttalat 7). Vare det nog sagdt, att de riksdagsmän, som blifva rosade, böra känna sig deraf ganska besvärade, under det att de risade! kunna känna sig deraf hedrade. Då fört:n särdeles omhuldar hr Em. Key, röjer han dervid en mycket förtrolig bekantskap med denne representant, och då: hans teckning erbjuder mer än ett kriterium på sjelfbiografien utaf en man, som känner sitt eget värde bättre än någon annan känner det, är det ej mer än till-) börligt att låta denne af mången så misskände representants stora egenskaper blifva så mycket bekanta som möjligt. Teckningen är följande: Emil Key, godsegare, kongl. sekreterare; för Södra Tjust härad. Denne representant emottogs vid sitt inträde i den nya representationen af ej så ringa förväntningar. Efter slutade studier, och sedan han en kortare tid tjenstgjort i Kgl. M:ts kansli, egnade han sig åt landtbruket, blef en framstående man i sin ort, delande sin tid mellan omsorgen att förvandla sin egendom till en mönstergård, samt omfattande statsekonomiska, sociala, politiska och esthetiska studier, och skriftställeri. Det var således först etter en långvarig och omsorgsfull förberedelse för representantkallet, som han intog cn plats bland folkombuden; och den! ställning af den mest bestämda opposition emot. frih. Gripenstedts finanssystem, som hr K. redan förut intagit genom en mängd förtjenstfulla tidningsuppsatser, riktade emot detsamma, — i förening med hans vältalighet och öfriga egenskaper, Il — gjorde honom till en så godt som sjelfskrifven chef för den opposition inom kammaren, hvars ( uppkomst var en naturnödvändig följd af systemet och det allmänna betrycket. Att organisera och sammanhålla denna opposition, hvilken man, enär den företrädesvis bestod af jordbrukare, kallade ( vlandtmannapartiet, är utan tvifvel hr Keys verk; men från majoritetens öfverdrifter i sparsamhetsifver måste han fritagas. Att rätt karaktisera ställningen — såsom en kamp icke blott mellan fribandel och skyddsystem, utan mellan kosmopoG litism och fosterländskhet, att hafva bättre än någon annan blottat systemets fel, och för dess upphofsmän och främste befrämjare visat att dess I frukter innantill blott voro fulla med stoft och aska, likt vissa frukter vid Döda hafvets stränder— har varit hans speciella förtjenst; och naturligtvis har han mer än någon annan varit föremål för ilskan, bitterheten och smädelsen från systemets anhängare utom som inom kammaren. Man ; har sökt genom flitiga upprepningar öfvertyga allänheten att hans sträfvanden hufvudsakligen rrörde at personlig äregirighet och afsågo att vinna inträde i statsrådet; då likväl hans hållning . endast varit ett konseqvent vidhållande af den ståndpunkt ban från början intagit. Det är här nödigt att nämna de frågor, i hvilka han upp-. ädt för en sund och värdig nationell politik. Siä Nationalpartiet var äldsta namnet på landt-lir nnapartiet, och kanske kommer ett sådant att sl mdeles absorbera detsamma). För bildens fullh tändighet må tilläggas, att hr K. med fin bild-H ling, mindre vanlig menniskokännedom, stor fyn-g: lighet i debatten, ädelhet i tänkesätt och enthu-o stisk värme för hvad han anser rätt, förenar en sökt urbanitet i umgänget, försigtighet och enS vanlig energi. Habet! 1 — — Staden och Länet. Landshöfdingen hr grefve Ehrensrärds terkom i dag med södra snälltåget från skåne hit till staden. — Riksdagsmannavalet har i dag påått från kl. 10 f. m. till kl. 1,3 e. m., så förrättningen afbröts. för att åter hör