Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1869, sida 2

Göteborg d. 7 September. Det alldeles i sin ordning att offentliga min äro underkastade det offentliga hedömandet, och vi anse friheten i detta fall böra vara obegränsad, då naturligtvis hvad som hör till privatlifvets helgd mäste gälla för den offentlige mannen likaväl som för den enskilde. Det är också na-! turligt, att personer, som deltaga i det offentliga lifvets strider, skola komma att bedömas olika, alltefter som omdömet fälles från den sida de tillhöra eller från vedersakares. I förra fallet blifva de gemenligen öfverskattade, och i det sednare sallet motsatsen. Det objektiva och opartiska omdömet tillhör gemenligen först en sednare tid, dervid det dock vanligtvis inträder en period, då en mans karakter och handlingar betraktas i alltför ljus dager. Så låter man gerna, vid en persons död, skuggorna fara, för att framhålla ljusbilden af den hädangångne. Så kommer först ganska sent den rätta och sanna domen, hvilken för hvarje dödlig blir: förtjenster med fel, eller fel med förtjenster. Litet mer eller litet mindre af hvardera slaget — se der menniskan sådan hon i verkligheten är! Ingen så stor eller så ullkomlig, att icke många fel och svagneter vidlåda henne. Ingen så bristfällig, utt icke en och annan god egenskap bor på djupet af hennes väsen. Det är väl, är det goda varit öfvervägande; då måste vi hålla till godo med bristerna. ,,Ubi plurima nitent — det har varit och är vår utgångspunkt för bedömandet af våra