Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 september 1869, sida 1

— ——— 8 hela året. Skulle uppskofvet tillika medI föra, att det, då riksdagen ånyo sammansträder, blir nödvändigt att förelägga densamma en interimistisk finanslag, så blir ogillandet desto mera berättigadt. Man squäntar icke så få personalförändringar i år inom riksdagen; så komma tvenne Köpenhamnska valkretsar likasom flera af de närbelägna köpstäderna att skicka nya I representanter, och vid detta tillfälle vänstar man äfven, att ett par af ministrarne, I hvilka ännu ej ha säte 1 riksdagen såsom I representanter för en valkrets, t. ex. krigsministern Raaslöf, skola bli invalda i denna. Köpenhamn förhåller sig allt tortfarande lugnt, och man hör här endast rykten om aspiranterna till de lediga kretsarne; men i Jylland står striden som hetast och valagitationerna bedrifvas af all makt. Ledarne för de olika partier, hvari de en gång så mäktiga ,,Bondevännerna nu äro delade, resa omkring från stad till stad, iålla valmöten öfverallt dit de komma och söka påverka sinnesstämningen till förmån för de af dem uppställda kandidaterna. På många ställen ha de också utsigt att lyckas häri. Samtidigt härmed uppdyka ånyo ryktena om partiella förändringar i ministeren af mera ingriparde betydelse, och en tidning såg sig tillochmed för ett par dagar sedan i stånd att meddela, det inrikesministern Estrup, marinministern Suenson samt kyrkooch undervisningsministern Aletk Hansen med första skola träda tillbaka. Hvad de båda sistnämnde af dessa ministrar angår, är denna underrättelse utan tvifvel riktig, ty marinministern har redan länge ansetts för en omöjlighet, hvilken det om längre eller kortare tid skulle bli nödvändigt att ombyta, och hvad kultusministern Hansen beträffar, så har han endast varit ett slags nödankare, hvartill ministören tog sin tillflykt då biskop Kierkegaard lemnade den, och hans verksamhet har ej heller varit sådan, att man med beklagande skulle se bans afsked. Hvad deremot angår den af samma tidning meddelade underrättelsen, att marinministeriet skulle sammansmältas med krigsministeriet, för att gemensamt öfvertagas af krigsministern Raaslöf, likasom meddelandet om, att geheimerådet Hall skulle vara villig att öfvertaga de ledigblifna portföljerna som justitieoch kultusminister, hör densamma otvifvelaktigt emottagas med stor försigtighet. Sammansmältandet af krigsoch marinministerierna har upprepade gånger varit bragt å bane och stämningen har till en del varit! för denna åtgärd, men frågan är säkerligen ännu ej afgjord, och hvad Halls öfvertagande at de båda ofvannämnda portföljerna vidkommer, så torde det vara mycket skäl att betvifla, det den sordne konseljpresidenten vill inläta sig på art intaga någon annan ställning i en minister än den han förut beklädt. Man har derför också nämnt åtskilliga andra kandidater till dessa båda poster, men alla underrättelser härom måtte närmast betecknas som rykten och derför mottagas med stor försigtighet. Den nuvarande justitieministern Estrup skulle dock qvarstanna i ministeren, men öfvertaga inrikesportföljen, med hvilken han redan nu är belastad. I sin egenskap af fungerande inrikesminister mottog kammarherre Estrup för ett par dagar sedan en adress från några och trettio kooperativa föreningar, hvilka anhöllo, att han på lagstiftningsväg måtte söka åstadkomma åtskilliga närmare betecknade lättnader för detta slags föreningar. Det är klart, att då kooperationen sin närvarande form är så ung, är den i endast föga känd, och då den arbetat sig upp nedifrån bland de styrde och ej bland de styrande, ha dessa sistnämnda! hittills ej kunnat vidtaga några af de åtsärder för att underlätta densamma, hvarmed de eljest otvifvelaktigt skulle ha häl-! sat den. Och de bördor, hvilka vår lagstifning pålägger enhvar, som vill idka nandel, äro ingalunda små och komma! Utså isynnerhet att drabba de säåkallade nusbållsföreningarne. Man skall lösa burskap och näringsbevis, göra anmälan om irma, — och när en förenings styrelse består af flera medlemmar och icke såsom 3 —