gladde sig åt att se tvänne af hans trofasta medarbetare: Nilsson från Lund och Lisch från Schwerin. Han förklarade slutligen den arkeologiska kongressens sjerde sammankomnst öppnad och gaf ordet till Quatrefages, medlem af franska institutet, som i ett kort tal tackade de danske arkeologerna och konungen, hvilken visat kongressen den äran att öfvertaga protektoratet; han omtalade äfven — likasom Worsaee — Fredrik VII:s personliga förtjenster om arkeologien. Sammankomsten slutade med tre danska sånger, hvarefter församlingen åtskildes med ett lefve för konungen.