Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1869, sida 2

gerna fortsoro att fyllas, då der ej längre funnos stående platser i någon annan del af teatern, Vi roade oss med att söka ut dem som vi kände, antingen till utseendet eller personligen. Hvad mr Delahaye be träffar, var han i sjunde himlen, Pomaderad, lockad och parfymerad, satte han sig på platsen uärmast scenen, tör att blifva sedd till största fördel; ötverfor teatern med sin lorgnette, ntbytte bugningar med sina vänner i logerna och bar sina ringar utanpå handskarne, på det ingenting af hans prakt skulle gå förlorad vid detta gynnande tillfälle. — Der sitter Grandet, sade han, — och general Max bredvid honom; och der är grefve de Beauvilliers och hans unga hustru; de hatva kommit ända från S:t Etienne. Och jag ser Nicoud och Millary; och der borta, i en loge lika bra som vår egen — lika bra, madame Delahaye, som vår egen — den der menniskan, Baudin — Baudin från Chålons — min skräddare! Madame kunde icke låta bli att småle. — Jag inser verkligen icke, min vän, sade hon, — hvarföre Baudin icke skulle hafva lika mycken rättighet till en loge m någon annan, förutsatt endast att han an betala den. Mr Delahaye tog på sig en mine, som uttryckte fasa; men, erinrande sig att fasa var en opassande sinuesrörelse, afskedade han den ögonblickligen. — Min engel, sade han pathetiskt, — dina känslor äro demokratiska och vulgära, och krossa mitt hjerta. Jag ber dig, låt mig aldrig mera höra dig tala på detta plågsamma sätt! Madame såg ned och teg, och Marzuerse gaf samtalet en annan vändning