Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1869, sida 1

A3232 — 42 W-— iga densamma vetenskapen närmare öch genom dess utmärkta representanter insifva densamma mera aktning och vördnad för denna än den stora massa, ssom lefver aflägenare från Ystenskapen; seljest har tillfälle att förvärfva. Öch de vetenskapsmän, hvilka här ämna sammanträffa, äro väl egnade att ingifva en sådan vördnad; Många af dem äro väl män, hvilkas naian äro den stor allmänheten sobekanta, emedan de ej trängt så långt ned, men bland de öfriga finnas icke så europeiska ryktbarheter. Af dessa nämner jag först och främst den berömde strranske historieskrifvaren Henri Martin; hvilken städse hyst ett varmt intresse för Danmarks sak och ådagalagt detta bland sannat genom sina förträffliga artiklar i tidningen ,,Siecle; vidare den icke mindre berömde Quatrefages, direktör för det antropologiska museet i Jardin des plantes soch bekant för sina forskningar öfver menniskoslägtets ålder samt beslägtade ämnen; Carl Vogt från Genf, en af Tysklands hamnkunsligaste natursorskgre, kemisten Stass från Brässel, hvilken bestämt grundämnenas eqvivalenttal med en hittills okänd noggrannhet, den som politiker icke mindre ån som vetenskapsman bekante professor Virchow från Berlin; m.fl: Från Sverige komma bland andra riksantiqvarien Hildebrand och arkeologen Montelius från Stockholm, föreståndaren för Göteborgs museums arkeologiska afdelning Brusewilz, professorerna Dbrumiis och F. Nilsson från Lund samt Bruzelius från Ystad. Men är nu Köpenbamn i stånd att på ett värdigt sätt emottaga dessa gäster? är en fråga, som ligger nära för handen: Härpå kan lyckligtvis svaras ja. Köpenhamn har arkeologiska samlingar, hvilka kunna ställas i rang med de första i Europa. Det eger ett etnografiskt museum, som i rikedom och välordnadt skick intager en mycket hög plats, och det har ett oldnordiskt museum, hvilket med rätta är föremål för många nationers afund. En stor del af hedern för dessa samlingars tillkomst och ordnande tillkommer den för sitt värde som vetenskapsman icke mindre än som menniska välbekante och omtyckte, aflidne konferensrådet Thomsen, hvilken till den grad var införlifvad med sina samlingar, att man på skämt kallade honom sjelf den bästa pjesen i dessa. Efter hans död ha talrika och begåfvade lärjungar fortsatt hans verk. Äfven på sjelfva de vetenskapliga forskningarnes område har Danmark kända och ansedda namn att uppvisa. Jag minnes huru jag en dag under ett vistande i Paris uti en fransk pension råkade min värd, en inkarnerad parisare, hvilken naturligtvis lefde i den totalaste okunnighet om Norden och nordiska förhållanden, ända till det ögonblick, då han kom från en föreläsning af Quatrefages, hvarmed denne börjat en serie föredrag öfver menniskoslägtets ålder. Full af förvåning berättade han mig då, att den berömde professorn börjat med att omtala Danmark samt utom den aflidne Thomsen med största beröm omnämnt trenne nu lefvande danska vetenskapsmän, hvilkas namn jag efter något funderande fann skola vara Steenstrup, Worsaa och Forchhammer. På naturvetenskapens och sornforskningens gemensamma område ha dessa tre män genom sin förenade verksamhet srambragt många nya resultater. Såsom ett serskildt exempel härpå vill jag nämna undersökningen af de s. k. ,Kjökkenmöddinger och de resultater, som framletats af dessa med afseende på lefnadssättet hos landets fordna innebyggare. På åtskilliga ställen rundtomkring ilandet börjar man allaredan nu så smått sysselsätta sig med förberedelserna till valen, hvilka efter all sannolikhet komma att ega rum i nästa månad. Ialrika valmöten hållas öfverallt, och endast hufvudstaden synes i detta afseende likgiltig. Såsom ett försök att ursäkta den härför, vill jag dock anförtro läsaren, att dess politici i dessa dagar utan tvifvel ha brådtom med lösningen at den stora frågan: Har djurläkaren Jensen rätt, eller har djurläkaren Jensen icke rätt? Man torde helt säkert först och främst önska upplysning om, vw Fgan cada han onh valr