Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1869, sida 1

diska länderna, som vore önsklig för den gemensamma utvecklingen, och här finnes alltså ännu ett vidsträckt fält öppet att bearbeta. Den nyss afslutade föreningen visar, att icke blott fölkön, utån äfven furstehusen deltaga i sträfvandena att befrämja den internationella förbindelsen mellan de trenne rikena, och ger dessa strälvanden på visst sätt ett slags legitimation: Den vittrar tillika om det vänskapliga förhållande, som eger rum mellan de båda konungahusen, och visar serskildt hvad det danska beträffar, att dettas sympatier gå i nordisk, icke i germanisk riktning: Kommunalstyrelsens fest i Rosenborgs I park lemnar, såsom redan antydts; ett rikt sämne för kritiken Man förärgar sig ofver den tid man förspillt och de utgifter man vållat sig sjelf, för att få biljetter; de skattebetalande borgarne räkna efter, huruvida antalet af dessö, som de fått, motsvara deras skatteafgift: föreningarne uppföra mellan fyra väggar små husliga scener i anledning af det sätt, hvarpå fördelningen af dö till deräs disposition ställda biljetter egt rum, och alla tillsammans förena sig i harmen mot kommunalstyrelsen, hvars arrangementer nu befinnas totalt misslyckade, medan man beräknar den ,ofantliga summa, som de kostat. Och hvad har då den stackars kommunalstyrelsen gjort? Den har dock verkligen ej kunnat hindra Jupiter pluvius från att regera hela den dag; då fösten skulle eta rum och att derigenom förvandla parken till ett kärr, hvilket det måhända är kommunalsiyrelsens största fel att ej ha låtit upplysa tillräckligt. Men har den bedt någon om att låta klämma och knuffa sig i flera timmar uti rådhusets förmak; för att få biljetter, eller, såsom några gjort, opringa omkring från Herodes till Pilatus, för att få sådana, eller tillochmed låta uppskörta sig att betala 10 rgsdlr för stycket af dessa? Har den bedt herr Sörensen taga på sig sin bästa hatt och låta klämma den platt i trängseln; har den bedt fru Sörensen ikläda sig sin hvita kasemirschal eller döttrarne, de unga fröknarna Förensen, att infinna sig i tunna hvita klädningar, stärkta kjolar och balskor samt derigenom ådraga sig en grundlig förkylning? Till allt detta är dock väl kommunalstyrelsen verkligen oskyldig? Men hvad skall nu vidare ske? Köpenhamn har haft en alltför händelserik sommar, för att det på en gång utan vidare skulle kunna slå sig till ro, isynnerhet som vädret på de sednaste dagarne åter uppklarnat och synes lofva oss en liten eftersommar. När Köpenhamn hvilat ut ett par dagar, måste det ha en ny retelse, och en sådan står äfven för dörren. En liten efterskörd är i väntan, som till på köpet tecknar sig att ej bli så dålig. I slutet af denna månad kan det nordiska Athen glädja sig åt att innanför sina vallar — dessa qvarstå nemligen ännu, oaktadt deras raserande längesedan är beslutadt — se en talrik skara af de berömdaste vetenskapsmän från hela den civiliserade verlden sammanströmma till den arkeologiska kongressen, som skall hållas härstädes under dagarne från den 27 Augusti till den 3 September. Vid kongressens sednaste möte — i London och Norwich år 1868 — föreslog en af deltagarne, utan något slags impuls från dansk sida, att man nästa gäng skulle samlas i Köpenhamn, och detta förslag blef ögonblickligen antaget. Jag behöfver knappt utveckla detsammas stora betydelse. Då man utan inbjudning från dansk sida ögonblickligen och enhälligt beslutat att välja den danska nufvudstaden till sin mötesplats, så ligger häri för det första ett erkännande af, att Danmark och hela Norden intaga sin plats, och dertill en mera framstående sådan, i vår tids vetenskap, en sympati för Danmark och Norden, öfver hvilken vi ej kunna annat än glädja oss, emedan den kommer från män, hvilkas vetenskapliga lif och verksamhet höja deras åskådning utöfver den stora hopens böljande, af väder och vind påverkade, strömning samt göra dem till lugna, opassionerade betraktare och domare; vidare har detta besök för det lands och den stads befolkning, hvilket det gäller, en stor betydelse genom att likasom brin