Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1869, sida 3

session, och de belönade fördes i triumfåg genom staden. Derefter en fete champetre med atletiska lekar, velociped-kappänning, Punch-teater, majstång och fyrverkeri. Nu känner läsaren skinkfesten i Dunmow. Den bär, såsom många medeltidsupptåg, en grofkornigt lustig karakter, men den har på bottnen ett vackert allvar, som gjort den förtjent af att fortlefva. Det gifves en annan lemning från medeltiden, hvarom detta icke kan sägas — jag menar duellen. Emellertid fortlefver äfven den, fastän ett tynande lif, som, likt den slocknande lampans, emellanåt flammar upp i hög låga. Så i dessa dagar. Nästan hvarje post från utlandet berättar oss om nya dueller. Det var icke längesedan en ung hr Gablenz i Leipzig blef ihjälskjuten derför att hans armbåge råkat vidröra en studentkamrats. I Tyskland är det hufvudsakligen studenter, mindre ofta militärer, som duellera; uti Italien är det deputerade; i Frankrike är det skriftställare, förnämligast inom pressen. Gustave Flourens, medarbetare i en liberal parisertidning, är, enligt hvad en i Frankrike bosatt landsman berättat mig, ansedd för att vara , Frankrikes bästa värja, och slagskämpen Paul de Cassagnac, redaktör af den ultra-kejserliga Pays!, hvilken nyligen gaf Flourens ett lifsfarligt sår, är en af dess , bättre. Kort innan Flourens och Cassagnac korsade klingor, hade hrr Poeze och Reginald Russell mätt sig med hvarandra. Kort derefter kämpade hr de la Ponterie, redaktör af ,,Paris, med hr Naquet, redaktör af ,,Peuple i Marseille; omedelbart derefter utmanar Naquet en af de la Ponteries sekundanter och denne för andra gången hr Naquet. Och knappt har amnestien öppnat portarne för de i Mazas inspärrade brushufvudena, förrän en af dem, hr Napoleon Gaillard, infinner sig på ,Pays byrå och utmanar hr Paul de Cassagnac. Man må ej undra öfver om denne härvid utbrast: Min Gud, jag börjar tröttna vid dessa eviga dueller! Från Italien omtalas utmaningar och möten mellan Curzio och signor Civinini, signor Fambrioch signor Righetti, signor oliva och signor Brenna. Allt detta oaktadt duellerades för tvåhundra år sedan i Europa mer på en veckas tid än nu på ett helt år. England har i detta århundrade alldeles frigjort sig från duellen. Sverige befriades från samma dumhet genom Gustaf II Adolf, Ryssland genom kejsar Nikolaus, duellens oförsonlige fiende. Jag slutar med en anekdot om kejsar Nikolaus. En dag kastade sig en af hans adjutanter för hans fötter och bad, såsom om en nåd, om tillstånd att få duellera Kejsaren vägrade tvärt. ,, Men, Ers Majestät, jag är vanhedrad och måste slåss. ,Hvad menar du? frågade kejsaren. ,Jag har fått en örfil! , Välan, du skall icke duellera — men följ mig! Kejsaren tog hans hand och förde honom in i en sal, der en stor mängd af rikets dignitärer tillfälligtvis voro samlade, och här, i deras närvaro, kysste ban sin adjutant på kinden. ,Gå nu och håll dig lugn, sade han din skymf har blifvit utplänad. rr