Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1869, sida 3

. t Litteratur. Minnesteckningar och tal af P. D. 1. Atterbom. Förra bandet. Örebro. Abr.: zohlin 1869. 4 En synnerlig uppmärksamhet förtjena i essa omsider utgitna minnesteckningar, vilka väl försvara sitt rum bredvid den tore författarens ,,Siare och Skalder?Ivad serskilt angår , Minne af professorn medicinen vid Upsala Universitet Olof zudbeck den äldre, så måste det sör war en, som intresserar sig för den utomyrdentlige man, hvilken i snillets storhet ich universalitet och i energisk verksamwet äger få li inom verldshistorien,. ara af hög betydelse, helst väl icke nå-: son af alla dem, som skrifvit om Rud)eck och hans Atlantica, lemnat en så samvetsgrann, opartisk och äfven i detalj ipplysande och tillförlitlig skildring af lem begge, som den här förekommande, Hvad förf. meddelar om Rudbecks bragler på det naturvetenskapliga området, Om naturvetenskapernas och medicinens ståndpunkt i Sverige under dennes stulentår, det sätt hvarpå han i trots af de. hinder, som berodde på tidsförhällandena, bröt nya banor för dem, om hans upptäckt af vasa lymphatica och de strider. och obehag, som den ådrog honom, hans verksamhet såsom akademisk lärare, konsistorieledamot och curator vid universitetet, hans mångfaldiga fejder med kollegerna vid universitetet och andra svenska vetenskapsmän, hans förhållande till den! store mecenaten Magnus Gabriel de la Gardie, till drottning Kristina och till Karl XI, är allt af största intresse. Den bild, sörf. ger oss af Rudbeck, ir så helgjuten, så lefvande, att vi tycka oss se den herrliga gestalten framför oss, sådan. som han rörde sig bland sina samtida med en herrskares medfödda majestät. De svagheter, som funnos hos den store mannen, äro samvetsgrannt frambållna, liksom förf. naturligtvis erkänner, att den en gång så högt beundrade och vördade Atlanticans ståtliga och skimrande byggnad hvilar på obevista och obevisliga hypotesers lösa grundval. Denna Atlantica är och blir emellertid ett af de märkligaste arbeten, som existera, så väl i följd af den utomordentliga lärdom, skarpsinnighet och snillrikhet, som nedlagts deri, som af den omständigheten, att ej blott nästan hela det med dess utgifvande samtida Sverige utan äfven de dåvarande europeiska lärdes republik hyllade den nästan enhälligt. Fördenskull skall helt säkert mången, som saknar tid eller lust att sjelf studera det ifrågavarande jätteverket, med nöje läsa Atterboms upplysande och sakrika referat af dess hutvudinnehåll. Att han skall, såsom Atterbom antager, finna genom hennes framställning det ,ådagalagdt, att åtskilliga spridda sanningar och än flera riktiga aningar skylas inom den granna, al balft ofrivillig, balft frivillig förbländning sammanväsda dimma, som skimrar öfver det hela i en vexling af nde bildsyner, kunna dock vi för vår del icke förmoda, men äro vida mera böjda, att tro minnestecknaren, då han säger, att inom böljet af en mestadels ostadåd, ofta smaklös, ofta tillochmed språkfelaktig prosa ligger embryot till ett det mest gigantiska urverldsepos, med Atlefolket eller det äld; j