Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1869, sida 3

— Fryser, monsieur! Jag är nästan ihjälfrusen. — Ert eget fel. Hvarföre inte taga på sig en tjockare schal? — Jag har ingen tjockare, men jag skall köpa mig en kappa i dag. — Hm! en kappa! Hvarföre lär ni er ej att röka? Se på detta lilla piphufvud med eld — det innehåller mera värme än ett haft hundrade kappor, och likväl förmodar jag, att ni ej skulle vilja röka ut det för att rädda ert lif. -Jag ber om förlåtelse, sir. För att rädda mitt lif, skulle jag åtaga mig att röka ett oxhufvud tobak. Onkel Alexander kastade en skarp blick på mig och rappade åter på hästen. — Älskar ni ert lif så högt? frågade han tviflande. — Det gör jag verkligen. — Hvariöre? — Jag vet knappast. Kanske derföre att det är det enda dyrbara jag eger. — En högst ogrundad slutsats. — Icke alls. Verlden är ett trefligt ställe, och jag skulle önska att njuta deraf så länge jag kan. Onkel Alexander gjorde en ursinnig grimas och plockade som vanligt på sina mustacher. — Det är ett f—n så tråkigt ställe, muttrade han; — ett krypande, lögnakstigt, egennyttigt ställe, och jag hatar det Nort de ma vle! jag hatar det. — Det är derföre att ni är rik, sad sjag mycket lugnt. — Verlden hvarken kry per eller ljuger för mig, och jag har der före en mycket bättre tanka derom. Mer ,ljag är också fattig, som ni vet, (Forts.)