Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1869, sida 2

OO TT. mUtUL duÅdudateun MM HlLNAnder von Humbolats födelse. H. UTRIKES. TYSKLAND. Angående en i Ost-Preussen utbruten boskapspest skrifves från Berlin den 13 dennes till ,,Augsb. allg. 2eit.: Man börjar hysa allvarsamma bekymmer för boskapspestens snabba spridande. Denna förskräckliga sjukdom, som först blef förd till Öst-Preussen och derifrån till Posen med en kreaturstransport, har nu äfven hemsökt distrikten Frankfurt a. d. O. och Mark-Brandenburg, samt har med ofantlig hastighet trängt fram ända till Berlins portar, oaktadt från auktoriteternas sida genast vidtogos många genomgripande afspärrningsåtgärder. De angripna distrikterna ha nu genom tillhjelp af militär blifvit afspärrade, och de djur, som på ringaste sätt visa misstänkta symptomer, blifva genast skjutna af soldaterna. Det fruktas, att den ännu långtifrån afbjelpta nöden i Ost-Preussen härigenom i många kretsar skall komma tillbaka till förökande af det elände, som bliwit framkalladt genom efterverkningar af denna nöd, skatte-exekutorernas hårdhet, och den stränghet, hvarmed de ännu icke betalta lånen för utsäde indrifvas. FRANKRIKE. Utom Chasseloup-Laubat nämnes äfven utrikes-ministern Latour dAuvergne såsom den, hvilken förmått kejsaren att göra amnestien så vidsträkt, som den blef. Ännu synes icke vara afgjordt, hvem som skall blifva marskalk Niels efterträdare. Marskalk Bazaine och general Castelnau omtalas fortfarande vara på förslag härtill, men äfven generalerna Fleury, Leboeuf och Lebrun. Den sistn. är föga känd utom armåen, men anses som dess förnämsta taktiker. Han är chef för gardets generalstab, och har ofta af kejsaren varit tagen till råds, då det — såsom t. ex. i den Luxemburgska frågan — handlade om att uppgöra strategiska planer. Troligen kommer stort afsende att fistas på förmågan att i lagstiftande församlingen kunna föra regeringens talan. Marskalken Niels jordiska qvarlefvor fördes genast efter begrafningen till den aflidnes födelseort — Muret i Haute Garonne. Kejsaren hade önskat, att han skulle begrafvas i invalidkyrkan, men marskalkinnan höll strängt på att efterkomma sin mans önskan, det liket skulle föras till förstnämnda ort. ITALIEN. Som bekant är, har italienska parlamentet antagit en lag, genom hvilken det priviligium blifvit afskaffadt, som befriade theologie studiosi från konskriptionsskyldigheten. Straxt efter antagandet af lagen härom skyndade sig en mängd ,,fromma föreningaratt vidtaga åtgärder ,till lindring af de fruktade verkningarne at detta gudlösa anslag mot kyrkan. Sålunda bildade sig i Bolagna en centralkomite för friköping af blifvande prester från konskriptionspligten; i andra städer ha filjalkomiter blifvit bildade. Föreningen står under skydd af den helige Borromeus, och i en skrifvelse af den 12 Juni har den helige fadren med särdeles välbehag yttrat sig öfver dess verksamhet. Hvarje medlem i föreningen bidrager med minst 5 centesimi i veckan. Det lyckades sedermera flera biskopars ifriga bemödanden att gifva förbundet en större utsträckning, och städerna Milano, Cefalu och Vercelli voro de första, som anslöto sig till Bologna. Emellertid blandade sig regeringen tilldess alldeles icke i saken; men den 7 dennes offentliggjorde den franska vUnivers ett bref från biskopen i Rodaz, i hvilken denne rekommenderar, det fromma verket så väl i Frankrike som i hela den civiliserade verlden. Följden häraf blef, att regeringen seqvestrerade den nämnda tidningen. Vi omnämnde för någon tid sedan, att exhertigen af Modena, Frans V, blifvit stämd at flera personer, som han fört med sig vid sin flykt, då han år 1859 var nödsakad att lemna hertigdömet. Tvertemot all statsrätt, höll han dem häktade under 11 månader i fästningen Lognano. Mot stämningen invände exhertigen, att den domstol i Massa, till hvilken målet var instämdt, vore inkompetent. Så väl undersom öfverdomstolen ha nu underkänt invändningen, och det lider väl således intet tvifvel, att exhertigen skall blifva dömd att betala en ganska betydlig skadeersättning åt de under så lång tid olagligt häktade. Amiralen Persano, som år 1866 förde befälet öfver italienska flottan i det för Italien olyckliga slaget vid Lissa, har utgifvit sina , memoirer, i hvilka man finner en mängd rätt intressanta meddelanden angående Garibaldis expeditioner till Sicilien och Neapel år 1860. Det framgår af några bref från grefve Cavour, att amiral Persano, som då kommenderade en eskader i Medelhafvet, erhållit order från regeringen att understödja Garibaldi, likväl ,, med iakttagande af all försigtighet, på det icke några misstankar måtte uppväckas. I ett af brefven från grefve Ca-, vour heter det: Ni gör rätt uti att ställa Er i de bästa förhållanden till diktatorn; jag tillråder Eder likväl att icke göra detta utan förbehåll. Kom ihåg, att han lefvat många år i Amerika, och ännu längre i ensamhet. Han är uppriktigt tillgifven konungen, men han tycker om honom på sitt sätt. Han vill förena Italien, och detta är nu väl; men jag fruktar, att han härför ämnar begagna vådliga medel. — — Jag skulle icke ett ögonblick draga i tvitvelsmål att afgå från min post, om detta kunde underlätta åstadkommandet af en fullkomlig harmoni mellan Garibaldi och ministeren, på det villkor likväl, att han icke måtte begå några dåra 4