Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1869, sida 3

uppsats: 12 212e? sig uti flera särskilda tidningsartiklar, gålandsortsstäders fastighetsegare. ningar hafva de egt att välja? gifvarne från försäkringstagarne, måste för I dessa senare vara vida mera kostsamma gatt anlita, än sådana föreningar emellan A. Bjurholm. Carl E. Eharen.v om städernas allmänna brandstodsbolag, i anledning af branden i Gefte. Vi återgifva ur Dagl. Alleb:a följande — — Det kan icke förnekas, att den nyligen inträffade härjningen af staden Gefle och de deraf vållade dryga kostnader för delegarne i sådana försäkringsbolag, som icke ega samlad fond för ersättning af så stora brandskador, utan skola genom extra afgifter från delegame bereda utväg dertill, måste väcka djupt bekymmer. Denna tillfälliga kostnad i och för sig sjelf blir ytterst känbar för många; men just deraf framkallas derjemte en oroande tanke för framtiden om hvad delegarne i sådana bolag kan ytterligare förestå, derest dylika olyckor skulle inträffa i ändå större vidd inom den stora gräusen af dessa bo, D —— OYF — Pr —?——-— rr lags åtagna ansvarighet. En sådan oro har också starkt uttalats ende ut på förkastelse af organisationsgrunden för ett af de brandstodsbolag, som af den nu timade olyckan drabbas — nemligen Städernas allmänna brandstodsbolag — samt hotelser om delegarnes utgång derutur. Det är med anledning häraf som insändaren af denna artikel vill yttra nägra ord, dervid hans första framställning måste blifva en erinran om nödvändigheten s att i förevarande olycka, liksom i all annan, icke låta den upprörda känslan taga s väldet öfver besinningen, utan söka, att med klar tanke öfverskåda ställningen och bedöma om verkligen deltagandet i nämda brandstodsbolags förbindelser varit en till onödig kostnad ledande missräkning, eller om icke denna delaktighet, fastän vid vissa tillfällen såsom nu fordrande känbara penningeuppoffringar och derför af mången under det väckta bekymrets första intryck! betraktad såsom något ondt, dock varit något oundvikligt, — ett nödvändigt ondt, det lindrigaste af de onda saker, imellan hvilka städernais husegare haft att välja. I allmänhet lär det väl icke så antagas, att städerna kunnat låta sina hus stå utan brandförsäkring. Det beror visserligen på hvarje husegares egna vilja. Om han vill det, så må han underlåta brandförsäkring, dock ingalunda i någon beräkning, att, när olyckan af brand drabbat honom, låta den allmänna barmhertigheten vara för honom ett brandförsäkringsverk. Många husegare kunna icke underlåta brandförsäkring; de äro i behof af möjligheten att medelst inteckning pantsätta sin stadsfastighet, hvars förnämsta värde består i åbyggnaden. Om man drager sig till minnes hvad för några år sedan yttrades, under de ifriga ansträngningarne Il för tillvägabringande af Städernas allmänna hypotekskassa, för hvilken slutligen ett c af K. M:t faststäldt reglemente utverkades, i och hvilken i.rättning skulle till hela sin säkerhet bero på tillvarelsen och beståndet; af städernas år 1828 inrättade allmänna brandstodsbolag, så vågar man visst icke hysa någon tanke, att våra landsortsstäders invånare skulle vilja i allmänhet sakna brandförsäkring å sina hus. I Städerna, såsom kommuner, hafva i senare tid mången gång gjort betydliga skuldsättningar mot utfärdade obligationer, de. der otvifvelaktigt skulle hafva saknat kredit, om städernas invånare, i händelse af, härjning genom brand, skolat gå såsom sparf från ax utan något vederlag för den nedbrunna stadens byggnader. Brandförsäkring å hus har således varit I och är ännu en nyjdrändighet för våra: Ae OA UI AR NA AA -ä-. Emellan hvilka brandförsäkringsinrättTydligt är att assuransinrättningar, grundade på beräkning af vinst för försäkringsförsäkringstagarne inbördes, som afsåge blott fördelning dem emellan af verkliga kostnaden för timade brandskador. Denna sanning måste vara så klar, att vi här blott behöfva antyda densamma. Men ännu mera: vinstberäknande assuransinrättningar skulle visst icke åtaga sig sådana risker, som Städernas allmänna brandstodsbolag har i sin reciproka förbindelse emellan sina delegare inbördes. Skulle väl någon dylik inrättning vilja eller kunna ötvertaga en sådan ansvarighetssumma, som den, hvilken den 30 sistl. April fanns i nämnda bolag, af mer än ettkundrafyratiosex millioner riksdaler? Och i sådant fall: hvilket förfärande premiebelopp för en dylik risk under ett enda år skulle icke den vinstberäknande inrättningen fordra? Åtskilliga stadsegendomar äro visserligen försäkrade i sådane inrättningar, t. ex. 2——— 2 or 8 i Skandia; men det är nogsamt kändt, att dessa inrättningar åtaga sig högst få risker inom hvarje sådan stad, som våra med träbyggnader uppförda eller åtminstone uppblandade landsortsstäder, så att, om efter det några hus i en dylik stad blifvit försäkrade, ytterligare en mängd byggnader i samma stad skulle till försäkring anmälas, blir detta försäkringsanspråk afvisadt. Icke må någon föreställa sig, att bolaget Skandia skulle velat inom staden Gefle riskera de 311 millioner rdr och derutöfver, om hvilka nu är fråga. Så stora risker passa icke. för de vinstsökande inrättningarne. Skulle dock dessa hus antagas till försäkring, blefve