Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1869, sida 2

trligare, som bankens sedlar äro obligayriskt betalningsmedel i landet, så att van måste emottaga dem i liqvid, hade de ck fallit än så mycket i värde. Vill man ibehålla detta stadgande, som i och för ig är ett obehörigt ingrepp från statens ida i det enskilta affärslifvet, så måste nan vara så mycket mer angelägen, att iksbanken har ej blott förmåga, utan också ilja och fast föresats, att orubbligt uppeålla sitt sedelmynts värde. De vexlingar, som i alla fall kunna inräffa i eganderättsförhållandena, förmelelst de ädla metallernas förändrade ställing till andra varor, beroende af en förkning eller förminskning i deras produkion och framträdande i utbytet, höra till ådana eventualiteter, som icke kunna af sägra stadgar eller någon förvaltning förecommas, åtminstone ej så länge ingen fatare värdemätare blifvit funnen. Tydligt itr emellertid, att det vore en stor prakisk fördel, om alla länder, som stå med warandra i handelsförbindelser, kunde förma sig om samma värdemätare, och lika ätt är det att inse, det denna måste blifva juldet. Samma H.-T:s uppsats, som blifvit af Stockh.-Posten med välvilja omnämnd och itergifven, har föranledt vår ärade kollega . Helsingborg, Uresundsposten, till några korta anmärkningar, hvilka vi ej kunna örbigå med tystnad. Tid:n omnämner först det rop, som nu höjes öfverallt i landet mot privatbankerna och citerar derefter H.-T:s uppgift rörande det sätt, hvarpå lånerörelsen i dessa tider bedrifvits genom riksbanken och dess lånekontor, hvarefter bladet yttrar: ,Lifligt behjertande det förvända i vårt lands kreditförhållanden, tro vi att det, liksom så mycket annat ondt, ej afhjelpes förr än vi erhållit en representation, som ej representerar bland annat en massa privatbanksintressen, utan folkets allmänna intresse, en representation, som antingen fullkomligt frigör bankrörelsen och gifver de täflande kapitalerna tillfälle att oskadligoch nyttiggöra privatbankerna, eller ock organiserar riksbanken så, att den motsvarar nationens behof af en väl ordnad bankrörelse.f — — Häremot må erinras, att vårt lands kreditförhållanden alls icke äro så förvändasom Ö.-P. antager, utan fastmer befinna sig på en ganska god ståndpunkt, ehuru visserligen åtskilligt återstår att förbättra, genom sakernas utveckling i den rätta riktningen. Detta inse vi bäst genom att jemföra vårt kreditväsen med andra länders, i hvilket fall vi skola erfara, att Sverige, särdeles hvad bankväsendet angår, befinner sig på en, relativt taget, mycket god och aktningsvärd ståndpunkt. Hvad Ö.-P. menar dermed, att vi skola erhålla en representation, ,,som ej representerar bland annat en massa privatbankintressen — förstå vi ej rätt. Så vidt vi kunnat döma, hafva de s. k. privat bankintressena, såsom sådana, varit ända till den grad litet representerade inom den närvarande riksdagen, att man fastmer visat stor benägenhet att äta upp alla privatbanker, åtminstone inom den andrs kammaren. När personer funnits, som opponerat sig emot en sådan håg, hafvå många af dem dervid varit ledda icke a något privatbanks-intresse, utan just a hänsyn till ,, folkets allmänna intresse. Att representationen skulle ,, alldeles frigöra bankrörelsen vore väl en öfver flödsgerning, enär, lyckligtvis, bankrörelser är alldeles fri i vårt land. Det finnes ingenting som förhindrar var sig Ö.-P:s utgilrare eller hvilken annar som helst att bedrifva bankrörelse, i hurt stor utsträckning som helst. Om utgif ningen af tryckta och graverade sedla kan anses utgöra ett oundgängligt mo ment i bankrörelsen, hvilket dock ej ä förhållandet, så kan äfven denna anse vara, in praxi, fullkomligt fri, då rege ringen icke, sedan flera år tillbaka, väg rat oktrojera sedelutgifningsrätt åt bolag hvilka derför konstituerats uppå vilkor, son kunna anses vara för allmänheten betryg gande. Och det bör väl medgifvas, at en garanti i detta hänseende är nödvän dig, samt att regeringen må tillse att de verkligen förefinnes. Bankrörelsens frihet skulle, enligt Ö.-P .gifva de täflande kapitalerna tillfälle at oskadlig-och nyttig-göra privatbankerna Ej beller detta tal förstå vi rätt. Kap talernas fria täflan är just det som vi eg i vårt land, om man undantager den änn qvarstående, oriktiga föreskriften rörand bunden ränta på längre skuldförbindelse och s. k. inteckningar, öfver hvilket ban vi likväl ej hört någon klagan från de sida, som nu skriker mot privatbankern: Deremot synes man från denna sida hys rätt märkbara tendenser till att inskränk den frihet vi ega. Så klagar man öfve att en kapitalist ej vill låna ut sina per gar på längre tid än tre månader, o. s. I den , fria täflans begrepp ligger väl, a