Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1869, sida 2

upprymda; derföre laga vi oss till att åter vända hem. Under det vi vänta på slute af pågående dans, inträder mr Roget, sei sig oroligt omkring i rummet, stiger fran till Claude, som i detta ögonblick utföi ett raskt pas seul, och hviskar något : hans öra. Hvad det är, vet jag icke; men jag se! Claude stanna midti dansen och hastig föra handen till pannan. I nästa ögon blick har han lemnat sin dame och styi sina steg mot oss. — O, misieur Alexander! O, ma mselle Marguerite! Hans ansigte är blekt, hans läppar darra, det är allt hvad han kan yttra. — Hvad nu? sade onkel Alexander — Flera ledsamma nyheter, Claude? — Ack ja, msieur! Barnet — den lille Frangois . . — Hvad är det med honom? — Han är borta, msieur, och hans bröder ha sökt efter honom de sista tre eller fyra timmarne. Och — och nu .. — Välan — fortsätt! — Och nu kommer Jacques Fayot ihåg, att han sett honom springa ned för källartrapporna i förmiddags. Marguerite uppgifver ett rop af fasa: men mr Alexander blir endast litet blekare än vanligt, plockar tyst på sina mustacher och ser på sitt ur. — Dörrarne ha varit stängda i sex timmar, mumlade han mellan tänderna — Det är för sent — för sent! — Icke för sent till ett försök, msieur Alexander, sade Claude bönfallande. — Om msieur blott vill lemna mig nycklarne . ... — Spring efter dem i mr Delahayes