Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1869, sida 1

— Har ni någonsin sett ett spöke, mor Blanchet? — Aldrig, mamselle — och likväl . .. — Och likväl? — Och likväl, sade mormodren tvekande, — har jag hört, att — att mot skymningen, på stigen nedanför Mordstenen, en — en man blifvit sedd rida förbi . .. — På en god häst och insvept i en vacker ytterrock! utropade Marguerite skalkaktigt, citerande sjelfva orden i historien. — O, madame Blanchet, det är förträffligt! Ett spöke till häst till på köpet! Den gamla skakade på hufvudet och gjorde korstecknet; men Marguerite endast skrattade, då vi gingo öfver tröskeln och sade: — Farväl, mor Blanchet! Om jag möter spöket, skall jag låta er veta det. Mormodren helsade med handen, och barnen trängde sig omkring dörren för att ropa ännu ett farväl. Just der gångstigen gjorde en krökning bland aplarna, funno vi Claude och Marie stående sida vid sida. Vi kommo öfver dem så oförmodadt. att de ej hade tid att undkomma, utan veko rodnande åt sidan, för att låta oss gå förbi. — Ah, Marie, sade Marguerite, — du har gått miste om en sådan vacker historia! Marie neg åter utan att tala; men då vi voro ett par steg ifrån dem, såg hon upp till sin fästman med ögon, som tycktes säga, huru långt heldre hon ville lyssna till honom än till den bästa historia ij verlden. Vår väg låg nedför kullen. Det började skymma. Vi voro båda mycket tankfulla